Politiker och kristna medier har på sistone börjat ta upp förslagen från förra regeringens utredare, hovrättsrådet Maria Hölcke, i frågor om äktenskapstvång, kontroller av kvinnors sexuella oskuld, samt så kallade omvändelseförsök. Utredningen presenterades mitt i sommaren, och först nu efter semestrarna tycks sakdiskussionen komma i gång.

Utredarens nej till förbud mot omvändelseförsök är både välmotiverat och välkommet, och väcker än en gång vikten av att juridik och politik kan stå fria från ogenomtänkt aktivism.

Både för oskuldskontroller och äktenskapstvång föreslår utredaren en tydligare kriminalisering, eftersom förslagen möter en befintlig problematik, och en klarare lagstiftning skulle kunna skydda flickor i utsatt position.

Till kraven på kriminalisering av det som beskrivs som ”så kallade omvändelseförsök av hbtq-personer” säger utredningen dock blankt nej. Detta är inte resultatet av bristande omsorg om utsatta personer, utan av att förslaget är illa uttänkt och står i strid med övriga centrala rättsprinciper.

Utredarens resonemang är berömligt genomtänkt, och påpekar att i Sverige förekommer ingen sådan organiserad terapiverksamhet som den statliga myndigheten MUFC varnar för, och som förra regeringen lutade sig mot. Utredaren påpekar här att kriminalisering inte får ske i garderande syfte, och det finns därför inte anledning att lagstifta mot en praxis som inte förekommer.

Utredningen konstaterar att det redan är olagligt med sådant fysiskt och psykiskt tvång, kränkningar eller hedersförtryck som har använts i debatten.

Texten påpekar också att det finns en rad former av vanlig religiös påverkan och trosutövning som inte kan räknas till kränkande behandling, och som därför inte heller bör kriminaliseras.

Liberaler och vänstersympatisörer i Sverige har återkommande kritiserat andra länder där de menar att politik och ideologi försöker styra juridiken. En sådan kritik är lämplig när den är legitim och tillämpas likadant i alla riktningar. Här är det dock just dessa grupper som hårdast har tryckt på för att deras ideologiska idéer ska övertrumfa övrig lagstiftning.

Den aktuella utredningen är därför ett gott tecken på att juridiken fungerar väl när den får tillämpas fritt från politisk aktivism. Nu är det också angeläget att riksdagen visar en sådan moralisk och juridisk mognad att även de följer utredarens förslag.

Denna ledarsida står bakom principen att ingen människa bör utsättas för skadligt tvång. Men frågan är om det verkligen är en sådan princip som liberala grupper följer, eller om det snarare är en strävan att tysta alla röster som problematiserar den autonoma filosofin, där individens oberoende val upphöjs till den yttersta auktoritet som aldrig får ifrågasättas.

RFSL och liberala grupper har förutsägbart nog ondgjort sig över utredarens förslag. Men mer förvånande är det att Equmeniakyrkans ledare Karin Wiborn delvis försöker gå kraven till mötes.

I ett läge där sekulära ideologer gör allt för att lägga bojor på religionsfriheten kunde kristna företrädare hellre gensvara med evangeliet som något radikalt annorlunda än den autonoma världsbilden.

Det kristna budskapet är aldrig ett medel att utsätta människor för tvång och fångenskap, utan tvärtom att förkunna frihet för alla. Jesu första budskap när han inledde sin offentliga tjänst och gudsrikets ankomst löd: ”Omvänd er och tro på evangeliet!” Omvändelse är en omistlig kärna av det kristna budskapet. Det gäller alla.

Var vi än må befinna oss på den svenska skalan av diskrimineringsgrunder är Jesus fortfarande den frihet varje människa behöver.