Delar av regeringens utredning "Ett starkt straffrättsligt skydd mot köp av sexuell tjänst och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling", presenterades nyligen av den särskilt tillsatta utredaren, Nils Cederstierna. Uppdragets syfte var att undersöka om det fanns behov av åtgärder i syfte att säkerställa ett starkt straffrättsligt skydd mot människohandel, köp av sexuell tjänst och köp av sexuell handling av barn. Det råder ingen tvekan om att det behövs ett flertal åtgärder för att skärpa sexköpslagen och lagen om människohandel. Men vad säger utredningen?
Straffet för köp av sexuell handling av barn ska skärpas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år om brottet är grovt. Det ska också ställas högre krav på gärningsmannen när det gäller bedömning av om offret är minderårig och böter ska inte längre finnas med i straffskalan. Detta förslag kommer inte en dag för tidigt.
Sverige har kritiserats av FN:s barnrättskommitté för att bötesstraff finns i straffskalan när det gäller övergrepp på barn och köp av sexuell handling av barn. Detta signalerar att vi undervärderar brottens allvar och de skador som åsamkas barnen när de utsätts som brottsoffer. Böter kan aldrig vara ett tillräckligt straff för sexuellt utnyttjande och exploatering av barn.
Straffbestämmelsen för sexköp ska ändras så att brottet köp av sexuell tjänst gradindelas och ett grovt brott införs. För normalgraden av brottet köp av sexuell tjänst ska straffet vara böter eller fängelse i högst sex månader (dvs. lägre än nuvarande maxstraff) och för grovt köp av sexuell tjänst ska straffet vara fängelse i högst ett år (dvs. samma maxstraff som nuvarande).
Tyvärr konstaterar utredningen att det inte finns något skäl att förändra straffskalans yttre ramar då ”avsikten inte varit att generellt påverka straffnivåerna”. Detta är en stor brist.
Hittills har höjningen av maxstraffet för sexköp som infördes 2011, från fängelse sex månader till ett år, inte haft någon som helst effekt. Sedan sexköpslagen infördes 1999 har över fem tusen anmälningar om sexköp rapporterats men fortfarande utdöms inte fängelsestraff och brotten prioriteras inte av polisen då det ses som ett lågprioriterat bötesbrott, i jämförelse med en fortkörning. Detta är inte acceptabelt.
Det ska inte bli möjligt för svensk domstol att döma en gärningsman för sexköp utomlands. Utredningen motiverar sitt ställningstagande genom att hänvisa till att det saknas en internationell samsyn i dag beträffande kriminaliseringen av sexuella tjänster. Detta är dock ett mycket svagt skäl mot kriminalisering.
Från kravet på dubbel straffbarhet, det vill säga att landet där brottet begåtts också har kriminaliserat sexköp, har det tidigare gjorts undantag för sexualbrott mot barn samt människohandel och vissa barnpornografibrott. Om Sverige skulle följa Norges exempel och göra sexköp utomlands till straffbara brott i Sverige, skulle det få en normerande effekt på alla sexköpare som åker till Asien för att sexuellt utnyttja fattiga kvinnor.
RFSU var förstås inte sena med att heja på och ”välkomna” utredningens förslag. Förhoppningsvis följer inte regeringen utredningens och RFSU:s rekommendation i denna del.
Nu skickas signalen ut att det är fritt fram att köpa sex utomlands.