Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

En grupp sovjetiska kvinnliga fabriksarbetare som alla sitter och pumpar ut bröstmjölk till sina bebisar för att sedan kunna stå på fabriksgolvet hela dagen. Foto: David King Collection Gertensberg/Corbis/Getty Images

Tvångskvotering utan verklighetskoppling

Ledare · Publicerad 00:00, 20 dec 2017

Äntligen stod socialministern i talarstolen. Tillsammans med utredaren förklarade hon att Sverige nu ska få en modern föräldraförsäkring – en konstruktion där staten bestämmer ännu mer och föräldrar ännu mindre. Utspelet var både gåtfullt, upprörande och ett uttryck för skamlöst mutande av småbarnsföräldrar.

Draget att tvångskvotera ytterligare två månader av föräldraförsäkringen är synnerligen impopulärt. Vid tidigare opinionsundersökningar har 76 procent varit negativa till kvoterad föräldraförsäkring. Ja, även bland rödgröna väljare är motståndet tydligt. Endast 16 procent av befolkningen säger uttryckligt ja till kvotering.

Även politiskt borde statsrådet Strandhäll ha insett att förslaget var dödfött. På bara några timmar hade Alliansen och Sverigedemokraterna förpassat förslaget till papperskorgen. Det hedrar Jan Björklund att han höll samman Alliansen i stället för att ge röst åt den familjefientliga falang som finns också inom hans parti.

Varför väljer då regeringen att dundra fram med ett så impopulärt och familjefientligt förslag, bara en normal graviditetslängd före valet? Slutsatsen måste bli att den ideologiska agendan är så viktig att den till och med övertrumfar möjligheten att attrahera väljare. Socialdemokraterna gick för två år sedan öppet ut med att deras mål var att på sikt individualisera föräldraförsäkringen helt. Vägen är utstakad och klar.

”Individualisera” förresten – det är ett bedrägligt ord, med sin positiva klang. ”Förstatliga” vore ett mer passande ord. I tvångskvoterarnas värld betraktas barnen inte som egna individer med sin mest naturliga plats hos sina föräldrar. Snarare hanteras de som statlig egendom som föräldrarna tillåts handha under en tid, på det sätt som riksdagen beslutar. Familjen ses inte en enhet som ska stödjas, utan snarare splittras. Mammans ansvar är då inte främst mot barnet utan mot samhället, och hon bör forceras ut i yrkeslivet snarast möjligt efter förlossningen.

Detta är en inställning som mer andas Sovjetsystem än modern demokrati och vanlig medmänsklighet. Vi minns kommunisten Lars Ohly från valrörelsen 2010, då han talade sig varm för bröstpumpens välsignelser.  

Men kanske skulle en klipsk politiker ändå kunna slå två flugor i en smäll? Ungefär så här kan man gissa att det lät på arbetsmötet på socialdepartementet: ”Men föräldrarna kommer ju att bli vansinniga om de inte själva får planera sin vardag. Hur ska vi hantera det?” ”Ingen fara. Småbarnsföräldrar gnäller alltid lite i början, men de är förvånansvärt lätta att muta med maxtaxa och annat. Bara vi skickar med något i plånboken blir det aldrig några större protester.” Det är knappast en slump att det här kvoteringsförslaget kommer bara dagar efter att statsbudgeten för 2018, med kraftigt höjt barnbidrag, har antagits av riksdagen.

Det mest absurda i förslaget är Annika Strandhälls motivering för att driva tvångskvoteringen, nämligen att ”uttaget av föräldraförsäkringen är väldigt ojämställt”. I hastigheten har hon tyvärr missat en detalj, som faktiskt är långt värre i ojämlikhet: barnafödandet. I vår moderna tid står kvinnorna häpnadsväckande nog fortfarande för 100 procent (!) av födslarna i Sverige. Om Annika Strandhäll önskar lansera en riktigt genomgripande jämställdhetsreform bör hon rimligen inte bara bygga om Försäkringskassans utbetalningar utan även livmödrar, amning och andra rent fysiskt ojämställda inslag i samhället.

Om socialministern trots allt skulle tycka att detta vore att gå lite väl långt, är hon välkommen att göra ett gästspel i barnfamiljers verklighet. Det är en dimension som hon inte verkar förstå alls.

I vår moderna tid står kvinnorna häpnadsväckande nog fortfarande för 100 procent (!) av födslarna i Sverige.

Hur kan vi se på när antisemitismen tilltar?

Ledare Judar i Europa Hela 90 procent av judarna i Europa anser att antisemitismen har tilltagit de senaste fem åren. De alarmerande siffrorna presenteras i en ny studie...