Slutna grupper på Facebook arbetar aktivt för att undergräva den bibliska synen på homosexualitet. I grupperna smids planer och man uppmanar varandra att skicka mejl till bland annat samfundsledare – allt för att skapa tryck och förmå väckelsekristna samfund att backa.
Det har Världen idag avslöjat den här veckan.
När frågan om omvändelseterapi nyligen blev aktuell uppmanades medlemmarna i en FB-grupp att mejlbomba pingstledaren Daniel Alm. Och när pingstpastor Josef Barkenbom blev ”arbetsbefriad” från sin tjänst i en svensk pingstförsamling – efter att med satir ha försökt värna rätten att erbjuda förbön till omvändelse – så jublades det i de slutna grupperna.
Aktionerna blir ett eldunderstöd för den lobbyverksamhet som drivs offentligt inom olika samfund. Och det tycks inte vara utan framgång. På sistone har även en och annan tung kristen opinionsröst föreslagit kompromissvilja i synen på hbtq. Det sker med argument som: ”Vi står självklart upp för en klassisk syn på äktenskapet mellan man och kvinna” – och sedan lägger man till: ”… men det betyder inte att aktivt homosexuella inte ska kunna vara medlemmar och ha ledande funktioner i församlingen.”
Eller: ”Frågan handlar inte om bibelsyn utan om bibeltolkning.”
Fel. Bibeln är glasklar, och den som hävdar att utlevd homosexualitet inte strider mot Skriften vantolkar den.
Andra vill tona ner frågan och hävdar att hbtq, trots allt, inte är en frälsningsfråga. Men det argumentet är bedrägligt. Om ingen talar om för oss vad som är sanning och lögn, rätt och fel, får vi inte möjlighet att vända om och bli frälsta. Det gäller oavsett om synden heter förtal eller girighet eller rör sig om sexuell synd (1 Kor 6:9).
Ytterst sett handlar den pågående kampen om att definiera bort synden. Och det får oerhörda konsekvenser. Utan synd finns ingen skuld och därmed inget behov av förlåtelse eller nåd; ordet försoning förlorar relevans och behovet av ett kors och en Frälsare upphör. Hela evangeliet, ja, hela den kristna tron, blir överflödig, något vi kan ha eller mista.
Så visst är den aktuella frågan i många avseenden en frälsningsfråga. Och en direkt ödesfråga för kristenheten!
Här måste vi som församling stå fast och avstå kompromisser. Inte bli hårda, inte peka finger mot dem som kämpar med sexuell synd, utan bemöta dessa människor med kärlek och värme. Men samtidigt – under inga omständigheter backa på sanningen.
Om vi backar kommer den kristna kyrkan devalveras till ett tomt paket utan relevans eller kraft att erbjuda verklig frälsning och hjälp till vår tids människor.
Detta bör varje kristen ledare noga betänka innan man ger klartecken för en sådan utveckling i sin egen församling och i sitt samfund. Här duger det inte att ducka, att avvakta och tiga.
Ingen kan förhålla sig passiv i den här frågan. Också den enskilde kristne måste ta ställning. Och notera: Det handlar inte om att fördöma vissa människor (ingen av oss håller måttet i oss själva). Det handlar om att ta ställning för Guds ord, för hans eviga ordningar och det han har fastställt från skapelsens stund.
Hbtq-frågan har vid det här laget ätit sig in i hela samhället och fått alla viktiga krafter – däribland polismakt, militär och idrottsrörelse – att falla på knä och förklara obrottslig lojalitet mot regnbågsflaggan. Återstår nu bara sista bastionen: den väckelsekristna kyrkan.
Den som böjer sig och stämmer in i Priderörelsens lov kommer att belönas – med popularitet, med bidragspengar och genom att slippa det hat som riktas mot dem som obstruerar mot hbtq-religionens oheliga bud.
Må Guds församling välja Guds väg i denna avgörande tid!