På skärtorsdagen intervjuades jag i Sveriges Radios program Människor och tro. Enligt producenten Brita Häll skulle programmet handla om barnmorskemålet Ellinor Grimmark och Arbetsdomstolens dom, som avkunnades dagen innan. Introduktionen till programavsnittet och intervjun tar oss däremot långt från Arbetsdomstolen; till Bolivia, El Salvador och Nicaragua. Med suggestiv stämma mässar Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent, Lotten Collin, på om ”kvinnors kroppar”, fängelsestraff för abort, kvinnor som dör i illegala aborter och kvinnors liv i fara. 

Mot denna effektivt målade bakgrund tar sedan programledaren Tithi Hahn vid. I programmet får jag två frågor. Först några sekunders utrymme att kommentera Arbetsdomstolens dom. När jag börjar redogöra för Arbetsdomstolens bristande prövning av Ellinor Grimmarks åsikts- och yttrandefrihet, som är avgörande för målets prövning, avbryts jag av programledaren Tithi Hahn, som i stället lämnar ordet till RFSU. I efterhand förklarade Tithi Hahn för mig att hon avbröt mig och ifrågasatte det jag sa när jag citerade från ett vittnesförhör, för att hon såg det som sitt uppdrag att ”försvara landstinget, det vill säga Region Jönköping”, eftersom de inte var i studion. Den andra och avslutande frågan jag får är om ”mitt mål” är att göra ”all abort olaglig”. Det är ju en väldigt relevant och seriös fråga att ställa. Eller? Har detta någon relevans alls för Europadomstolens prövning av Ellinor Grimmarks fall? Menar programledaren kanske att skyddandet av samvetsfrihet enligt Europakonventionen skulle innebära att Sverige blev mer likt Nicaragua med abortförbud och illegala aborter än exempelvis som vårt grannland Norge, där samvetsfrihet kombinerat med fri abort varit en verklighet i 40 år? Slutorden i programmet lämnas till RFSU som får ge sin ”verklighetsbeskrivning” av ”abortmotstånd i ny förpackning".

Däremellan får Kavot Zillén, doktor i medicinsk rätt, kommentera en intervju med en italiensk läkare som är emot samvetsfrihet. För varför intervjua en norsk eller dansk läkare om hur bra samvetsfrihet fungerar i våra grannländer, när man kan välja en italiensk abortaktivist som driver en abortklinik? Samtidigt byter programledaren Tithi Hahn snabbt ut Europakonventionens begrepp samvetsfrihet till RFSU:s begrepp ”vårdvägran”. Att verkligheten är att det kvinnor i Sverige i dag faktiskt vägras är en trygg och säker förlossningsvård – på grund av den extrema barnmorskebristen på förlossningsavdelningarna – är ju helt irrelevant i sammanhanget. Det är väl bara att skicka hem de höggravida kvinnorna, tvinga dem att åka till ett annat landsting eller till Norge för att föda barn eller skicka förlossningsrädda kvinnor på kurs om hur man föder barn i en taxi med taxichaufförens hjälp. För en taxichaufför är ju bättre lämpad att hjälpa kvinnor föda barn än en barnmorska som har fel åsikt i abortfrågan. Och att den svenska abortlagen säger att bara läkare är behöriga att utföra abort eller att lagens förarbeten säger att samvetsfrihet ska gälla, är ju bara att strunta i.

Sveriges Radios reporter Emelie Rosén, som frilansat för RFSU:s tidning Ottar, driver sedan i programmet återigen sin tes – som hon vägrat ta in bemötanden kring – om att Ekot tidigare ”visat” att ”rättsfallet är en del av en större kampanj som bland annat syftar till att påverka europeisk aborträtt". För det var väl aborträtt, och inte samvetsfrihet, religionsfrihet, åsikts- och yttrandefrihet som slås fast i Europakonventionen?

Sveriges Radio har ett enda uppdrag: att sända radio i allmänhetens tjänst. I detta uppdrag ingår bland annat att vara ”opartisk och saklig” och ”bidra till mångfald i nyhetsurval”. Den totala oförmågan att uppfylla detta uppdrag har visat sig gång på gång på gång under den senaste tidens "rapportering", som snarare haft karaktär av lobbyarbete, kring barnmorskemålet. Programmet som ironiskt nog har titeln Människor och tro, var inget undantag.