Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.
Psaltaren 94:22

Världen idag

Styra eller stödja?

Ledare · Publicerad 00:00, 28 nov 2011

Makt korrumperar, sägs det. De historiska exemplen för att belägga ett sådant påstående är inte svåra att finna. I Sverige har vi, till skillnad från många andra länder i världen, varit relativt förskonade från mutskandaler och andra former av korrupt beteende. Men korruption, i betydelsen missbruk av makt, förekommer – om än i subtil form. Makt kan brukas och makt kan missbrukas. Det här är grundläggande demokratiska frågor; vilka friheter får folkvalda ta sig och hur får de använda sin makt?

En gång vart fjärde år har vi val i Sverige. Eftersom all makt, enligt regeringsformen, utgår från folket måste det börja där. Folket väljer sedan sina företrädare och ger dem makt över de politiska besluten; vi har en representativ demokrati. En gång vart fjärde år sker således en maktförskjutning. Från folket, till politikerna. Det är intressant att se hur politikerna använder sig av den givna makten. I praktiken har de möjlighet att fatta de flesta besluten åt sina uppdragsgivare, men de har också möjligheten att använda sin politiska makt för att lämna tillbaka beslutanderätten till folket.

Om en majoritet av befolkningen vill att politikerna skall styra över enskilda och familjer, kan de då göra det? Det finns en demokratisk möjlighet att göra det, men var går gränsen där makten har ersatts med maktmissbruk? Även om folket, i enlighet med demokratiska principer, har lämnat ifrån sig makten till de folkvalda betyder inte det att den makten kan användas för att detaljstyra människors liv. Det är fullt möjligt att praktisera en slags majoritetsdiktatur, men är det rätt?

Tillämpningarna är många, inte minst i fråga om föräldraskap. Är det politikernas uppgift att styra hur föräldrarna skall dela upp föräldraledigheten, eller bör de snarare stödja föräldrarna i att fatta beslut om det? Skall de folkvalda styra föräldrarna till en viss form av barnomsorg, eller bör de istället stödja föräldrar i deras val av barnomsorg? Och så vidare. Styra eller stödja? Det är frågan.

Ett aktuellt exempel, där våra folkvalda glädjande nog har valt att lämna tillbaka makten till folket, är i frågan om avdragsgilla gåvor. I onsdags beslutade riksdagen att från årsskiftet införa avdragsrätt på 25 procent för gåvor till social hjälpverksamhet/diakoni och vetenskaplig forskning. Det maximala beloppet är satt till 6 000 kronor per år. Det är en viktig – om än försiktig – markering. Det är ett steg mot ett samhälle som byggs underifrån och ett steg bort från politisk kontroll och klåfingrighet. Den som vill skänka pengar till Röda Korset kan göra det och den som istället väljer Frälsningsarmén är fri att göra det. Politiken väljer att stödja, istället för att styra. För den politiska vänstern har det uppenbarligen utgjort en merit att Sverige tillhört de sista länderna i hela EU och Europa att medge gåvoavdrag. Den verkliga meriten är att avdragsrätten införs.

Reformen bör förstås utvecklas. Det skulle ge det civila samhället ett rejält ekonomiskt tillskott om beloppsgränsen höjdes och att avdragsrätten även omfattade annan typ av verksamhet, såsom idrottsföreningar, kyrkor och kulturföreningar. I grunden är detta inte enbart en ekonomisk fråga, utan en demokratisk fråga. Det finns en frestelse för politiker att styra vilka verksamheter som skall premieras med bidrag. Det leder lätt till en åsiktskontroll, där verksamheter med åsikter som avviker från den politiska majoritetens behandlas styvmoderligt. Reformen för avdragsrätt är därför även ett steg bort från åsiktskontroll. Det är ett steg bort från en styrande mot en mer stödjande maktutövning.
Mer stöd åt folket!

Lukas Berggren, chefsredaktör
ledarsidan@varldenidag.se

Dags för årets Allhelgonakonferens i Sankta Clara kyrka

Stockholm. Magnus Persson, Annahita Parsan och Bryan Stevenson finns bland talarna under Allhelgonakonferensen... fredag 30/10 12:16