Den snabba sekulariseringen i Västeuropa under 1900-talet hade ingen motsvarighet i USA under samma tid. Tvärtom, i USA var kristen tro ett självklart inslag.
För många kristendomskritiker i Europa var detta en nagel i ögat. Det enkla marxistiska argumentet om religion som opium för folket hade i USA ett tungt motargument. Om religion är ett primitivt sätt att hålla massorna fångna i fattigdom genom drömmar om en bättre tillvaro i ett kommande rike, varför föll inte den kristna tron samman over there? I USA var ju den ekonomiska och tekniska utvecklingen minst lika framstående som i Europa – och dessutom var nationen byggd på idén om individens frihet.
För den noggranna iakttagaren var USA inte enda 1900-tals-exemplet. Sydkorea genomgick en exempellös ekonomisk och teknisk utveckling från 1950-talet och framåt, parallellt med en enorm tillväxt av kristen tro i landet. Ett liknande skeende pågår just nu i Kina, med häpnadsväckande ekonomiska och tekniska framsteg, samtidigt som det pågår en av världshistoriens största väckelser där.
Men till skillnad från USA och (delvis) Sydkorea sker det i Kina inte med välvillig inställning från en demokratisk statsmakt, utan under motstånd och svåra förföljelser.
Det finns alltså inga automatiska samband mellan ekonomiskt välstånd, teknisk utveckling och sekularisering. Men det finns inte heller några garantier för att ett land med lång kristen historia kommer att fortsätta på den vägen. Kristen tro måste förmedlas personligt från en generation till nästa, från person till person.
Här är de senaste årens utveckling i USA dramatisk. Nya data från Gallup som släpptes den 29 mars visar att det nu för första gången är mindre än hälften av medborgarna som är med i en kyrka, synagoga eller moské. Och det är förstås kyrkorna som är helt dominerande i statistiken; antalet judar i USA är runt 2,2 procent av befolkningen, och antalet muslimer är 1,1 procent.
Under 1900-talet låg statistiken för medlemskap i en kyrka, synagoga eller moské i USA stabilt runt 70 procent. Men under de senaste tjugo åren har det skett en dramatisk nedgång. År 2020 landade siffrorna på 47 procent! Det är en nedgång på mer än 20 procent.
Hur ska man förstå det? Förklaringarna är säkert flera och det finns ingen anledning att söka förenklade svar. Mark Chaves, religionssociolog vid Duke Divinity School som skrivit om dessa frågor, menar att mycket handlar om generationsskillnader: ”Varje generation är lite mindre religiös än generationen före”.
Enligt Gallup är 66 procent av vuxna födda före 1946 fortfarande med i en kyrka. Men för baby-boom-generationen (födda 1946–1964) är siffrorna 58 procent, för generation X (födda 1965–1980) 50 procent, och för generation Y (födda 1981–2000) bara 36 procent.
I stället för att, som kristendomskritiker gjort, söka materiella förklaringar finns de viktiga orsakerna att söka på annat håll, både vad gäller den sekularisering som sedan tidigare dominerar i Västeuropa och den som nu väller fram över USA. Det handlar om hur vi gestaltar den kristna tron, hur vi förklarar och försvarar den kristna tron, hur vi gör den existentiellt, intellektuellt och socialt relevant för samtiden.
De amerikanska siffrorna är fortfarande rena drömmen för oss i Sverige. Men oavsett nivån på siffrorna och oavsett vilken sida av Atlanten vi befinner oss på så är utmaningen densamma i varje generation: att hjälpa nästa generation att upptäcka tron på den Gud som Jesus uppenbarar!
När vi snart får mötas i kyrkorna igen bör den utmaningen sättas överst på dagordningen, både här och i USA.