HERRENS namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
Ordspråksboken 18:10

Världen idag

Irakiska armésoldater avrättas av jihadister i Islamiska staten (IS). Händelsen tros ha ägt rum i juni 2014. Foto: Uncredited

Skamligt när Sverige gör bödlar till offer

Ledare · Publicerad 00:00, 24 okt 2016

Slaget om Mosul är inlett och närmar sig nu själva staden. De inledande striderna har enligt irakiska regeringen varit enklare än väntat. Numerärt är angriparna mångdubbelt fler än de IS-terrorister som i två år har hållit Iraks näst största stad i skräck. Rent militärt är detta en överkomlig operation; de stora farhågorna handlar om vilket lidande som ska drabba stadens civilbefolkning. Vi börjar redan höra hur IS ställer upp civila att dö som mänskliga sköldar. Tragedierna från Mosul är så hemska att hjärtat nästan brister. Offren är många, och de förtjänar omvärldens starkaste stöd. Men det är inte de diaboliska mördarna själva som är offren.

Livet för den som faller i IS händer kan upplevas värre än döden. Deras utstuderade ondska kan knappast jämföras med någon annan regim i modern tid. Inte ens nazisterna begick sina illdåd av enbart sadistiska skäl, utan mer som ett led i den starkes triumf över den svage. Islamiska statens strategi av tortyr, slaveri, våldtäkt och avsiktligt plågsamt mördande är så medvetet ond att omdömet ”grova brottslingar” är ett alltför svagt epitet på dessa ogärningsmän. 

Det är personer från just denna diaboliska rörelse som flera svenska kommuner har sagt sig vilja stödja och hjälpa tillrätta om dessa vill komma hem och växla över till en mer civil karriär. Ja, självfallet ska samhället hjälpa brottslingar tillbaka till ett hederligt liv. Men vi hade betraktat det som ett moraliskt haveri om någon hade rekommenderat stödinsatser till Förintelsens bödlar, snarare än att uttrycka sin avsky för deras gärningar. Att IS brott utspelar sig på en annan kontinent gör dem inte mindre avskyvärda. 

Ursprunget till den senaste debattvågen var ett reportage i Dagens Eko, där företrädare för Lunds kommun berättade om kommunens strategi att med olika stödinsatser återföra eventuella IS-avhoppare till samhället. Den upprördhet som följde tvingade kommunen att förtydliga att detta tänktes ske först efter ett eventuellt straff, men signalpolitiken blev ändå hårresande.

Det här mönstret är större än slarviga formuleringar. Liknande nystartsprogram har lanserats även av andra kommuner. Både Stockholm och Örebro har senaste året mötts av starka reaktioner för sina beslut om hjälp med bostad och jobb till återvändande terrorister.

Samordnaren i Lund förtydligade i veckan varför de vill göra den här satsningen: ”Vi kan ju inte säga att för att du gjorde ett felaktigt val så har du inte rätt att komma tillbaka och leva i vårt samhälle.” 

Låt oss räkna till tio, svälja hårt och sedan svara mycket tydligt: Jo, det är precis det samhället måste säga! Det är därför vi har polis och fängelser, det är därför mänskligheten upprättar krigsförbrytartribunaler. Vi kan aldrig ställa oss godtyckliga inför de fruktansvärda brott som IS utför. Vår reaktion på krigsbrott kan inte baseras på känslor och allmän dumsnällhet. 

Det är skillnad på val och val. De flesta av oss gör ibland dåliga, kanske rentav destruktiva val. Många sådana val straffar sig själva. Men den som i samarbete med världens grymmaste terrorgrupp ägnat sin tid åt att planera och begå 2000-talets svåraste brott mot mänskligheten ska inte ha jobbgaranti, skuldsanering och gå före i bostadskön. De ska dömas till lagens strängaste straff. Allt annat är ett hån mot mördarnas offer.

Vi kan aldrig ställa oss godtyckliga inför de fruktansvärda brott som IS utför. Vår reaktion på krigsbrott kan inte baseras på känslor och allmän dumsnällhet.

Anställda hoppar av barnklinik som behandlar könsdysfori

Storbritannien. Fem anställda vid Britain’s National Health Service (NHS) har valt att lämna sina tjänster på en klinik som arbetar med barn som kan ha könsdysfori....

Dagen efter katastrofen – men före jublet

Ledare Under en vecka på året blir de vanliga samtidspolitiska diskussionerna jämförelsevis små. Frågor som annars utlöser stora och infekterade debatter...