Sekulära agendan saknar folkets stöd

För många barn och deras föräldrar är skolavslutningar i kyrkan en fin tradition som bidrar till sammanhållning och gemenskap. En prästs medverkan, med en enkel bön, trosbekännelse och en uttalad välsignelse, har varit berikande inslag som har bidragit till att göra avslutningar minnesvärda för många elever genom åren. Knappast några svavelosande domedagspredikningar eller försök att omvända barnen, utan enkelt och värdigt. Så har det varit under lång tid och många föräldrar vill att deras barn ska få uppleva samma fina avslut på läsåret som de själva fick. En lång tradition med stark folklig förankring.
På senare år har avslutningarna i kyrkan börjat ifrågasättas. Inte främst från dem som berörs – elever och föräldrar – utan från myndigheter och... ja just det – Humanisterna.
Skolverket poängterar att det är viktigt att rektorerna har kontroll över avslutningarnas innehåll och utformning, men ser inga hinder för att kyrkan används som lokal. Så här står det på Skolverkets hemsida:
Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse, kan skolavslutning ske i kyrkan.