Rättfärdighetens frukt ska vara frid, och rättfärdighetens verk vara ro och trygghet för evigt.
Jesaja 32:17

Världen idag

Det mest skonsamma för C och L vore att acceptera en M-KD-regering. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Sälj inte ut mormor för regeringsmakten

Ledare · Publicerad 00:00, 10 jan 2019

Dagen är kommen. Dagen då det har blivit dags för Centerpartiet och Liber­alerna att bestämma sig. Beslutet handlar om vem de vill ha som statsminister – Ulf Kristersson eller Stefan Löfven. Den 16 januari ska det hållas statsministeromröstning i riksdagen, och innan dess behöver de båda liberala partierna ha bestämt sig.

Många väljare, både till höger och vänster, har sedan länge tyckt att C och L borde bestämma sig. Och en hel del väljare, inte minst Centerpartiets och Liberalernas egna väljare, trodde att Annie Lööf och Jan Björklund hade bestämt sig redan i valrörelsen, eftersom de kampanjade för en alliansregering. Tillsammans med Kristersson, mot Löfven.

Besvikelsen bland väljarna är stor och det mullrar rejält i de liberala leden. Åtta av 20 liberala riksdagsledamöter, och därtill en rad andra profilerade företrädare, är öppet kritiska mot partiledaren och vill att Liberalerna ska stödja Ulf Kristersson som statsminister.

Hösten har C och L ägnat åt att försöka arrangera ett tvångsäktenskap mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Ett sådant projekt blir förstås – som alla tvångsäktenskap – krystat, eftersom det inte finns samtycke från något håll. I den fria världen duger det trots allt inte att någon annan är kär i tanken på ett förhållande. Tycke måste uppstå mellan de tu.

Och tycke har inte uppstått, eftersom partierna står för helt olika politik. Försöken att få Social­demokraterna att bedriva allianspolitik – en slags tvångstriangulering – har känts minst lika krystade.

Nu kommer uppgifter som gör gällande att allianspartierna försöker enas om en SD-klausul. Syftet skulle i så fall vara att säkerställa att SD inte får inflytande över en eventuell moderatledd regering. Det återstår att se hur en sådan klausul är formulerad, men det låter som ännu ett krystat försök att fly undan verkligheten.

För verkligheten är att Ulf Krist­ersson inte kan ha SD:s röster emot sig vid tillträdet, såvida han i stället inte vill göra sig beroende av S. Och han lär få svårt att räkna med SD:s röster om han själv bidrar till att formulera en klausul som uttalat riktas mot just SD.

Det fortsatt mest rimliga alternativet är att Moderaterna och Krist­demokraterna bildar regering. En sådan regering skulle i grunden bedriva allianspolitik. Liberalerna och Centerpartiet skulle varje dag i veckan ha möjlighet att fälla en sådan regering, om de ansåg att den drog i alltför konservativ riktning, alternativt anpassade sig till orimliga krav från SD. Det borde duga som klausul för C och L.

Samtidigt skulle den med stor sannolikhet tolereras av SD, eftersom den ur deras perspektiv är bättre än varje tänkbart alternativ. C och L skulle dessutom komma lindrigt undan en svekdebatt om att de har gjort sig beroende av SD.

Centerpartiet och Liberalerna har hela tiden suttit på lösningen till regeringsfrågan. Men deras obeslutsamhet har inneburit förlorat förtroende för partiledarna och sjunkande opinionssiffror. Det bör beaktas av Moderaterna och Kristdemokraterna. Deras förhandlingsläge har stärkts, och det finns ingen anledning att sälja sin egen mormor för att komma åt regeringsmakten.

Då är det bättre att låta C och L fly in i Stefan Löfvens famn under en mandatperiod, och sedan låta dem möta väljarna utifrån det sveket. Skulle det i stället bli ett extraval hade de liberala partierna tvingats stå till svars för sin obeslutsamhet i regeringsfrågan. Inget av alternativen borde attrahera C och L.

I ett extraval hade såväl Liberalerna som Miljöpartiet levt farligt, samtidigt som de beslutsamma allianspartierna kunde räkna med ökat stöd. Framför allt gäller detta Kristdemokraterna. Ebba Busch Thors tydlighet, inte minst i regeringsfrågan, har fått partiet att segla upp på nivåer som inte har skådats på två decennier. Spelplanen efter ett extraval kan därmed radikalt förändras och skapa helt nya förutsättningar.

Att i nuläget låta C och L helt diktera villkoren för en alliansregering vore därför oklokt. De har spelat högt utifrån sin maktposition, men nu har de målat in sig i ett hörn och lever under stor press. Det mest skonsamma för dem båda vore att acceptera en M-KD-regering.

Centerpartiet och Liberalerna har hela tiden suttit på lösningen till regeringsfrågan. Men deras obeslutsamhet har inneburit förlorat förtroende för partiledarna och sjunkande opinionssiffror.

Ockupationen som inte existerar

Israelkommentar Israelkommentar. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Men jag vill påstå att valet av terminologi säger minst lika mycket, om inte mer. Terminologi är...

Marcus Bloom, 40 år

Missionär. När evangelisten Marcus Bloom nu fyller 40 år firar han med en stor missionsfest. Hans passion är att predika för onådda folk och allt han önskar sig...