I slutet av juni avled den amerikanske religionssociologen Peter Berger. Han brukar nämnas som fadern till den moderna forskningen om sekulariseringsprocesser. Men det verkligt intressanta med Berger är att han också är den som allra tydligast har ändrat sig kring vilken roll religionen spelar i den moderna världen.

På 1960-talet återlanserade Peter Berger den redan väl inarbetade ståndpunkten att när ett land moderniseras, så blir det också per automatik mer sekulariserat. Religionen var för honom en uttjänt rörelse, dömd till en långsam men oundviklig död. De religiösa inriktningar som den unge Berger trodde skulle överleva längst var de som tonade ner alla övernaturliga inslag och i stället betonade en världsbild som stämmer mer överens med en sekulär miljö.

Han konstaterade också att stora delar av de västerländska teologerna redan hade antagit denna – som han då såg det – nödvändiga liberalteologiska linje.

Det fascinerande är att världen sedan dess har tagit en annan väg än Berger och andra sekulariseringsförespråkare anade. Mänskligheten visade sig nämligen inte alls vilja kasta av sig det religiösa arvet på det sätt som forskarna – eller ska vi kanske hellre säga gissarna – förutsåg. Västra och norra Europa har visserligen fortsatt sin väg mot ytterligare sekularisering, men världen som helhet har blivit mer religiös.

Trots alla förutsägelser är det också de samfund med en konservativ bibelsyn som gått framåt, medan de liberala tappat mark. Genomgripande kristna väckelser har berört stora områden i Asien, Afrika och Sydamerika. Även islam har det senaste halvseklet vuxit markant. 

Det är denna utveckling som ledde Peter Berger att med ålderns rätt se ut över världen och konstatera att hans tidigare förutsägelser till stor del varit helt fel. Utifrån insikten om hur världen faktiskt utvecklats, konstaterade den äldre Berger ödmjukt: "Det innebär att en hel serie litteratur av historiker och statsvetare under rubriken ’sekulariseringsteori’ har tagit helt fel. I min tidiga produktion bidrog jag själv till den här litteraturen.”

Nej, teorin att modernisering alltid leder till sekularisering är uppenbart felaktig. Om vi höjer blicken ser vi i stället att i många länder har moderniseringen av samhällen gått hand i hand med ett starkare religiöst inflytande. Sydkorea i Asien, Brasilien i Sydamerika och många länder i Afrika är exempel från skilda kontinenter där evangeliska och pingstkarismatiska kristna grupper har vuxit kraftigt, parallellt med att länderna blivit mer demokratiska och fått starkare ekonomier. Islamiskt dominerade länder har även de gått framåt i ekonomiskt hänseende. Demokratiska fri- och rättigheter har däremot inte följt samma utveckling så som i kristet dominerande länder.

Vid millennieskiftet gav Peter Berger ut boken The Descularization of the World, där han förklarar att världen på 2000-talet verkar vara på väg i en motsatt riktning än han trodde som ung forskare – att sekulariseringens krafter kanske övervinns av den återvändande religionen. En gudlös materialism tycks helt enkelt inte räcka för att fylla människans inre behov.

Samtidigt spelar individuella personers livsval också roll för samhällens utveckling. Där religionens fiender har agerat frimodigt och strategiskt har sekularismen gått framåt. I andra samhällen har enskilda individer, med eller utan maktposition, tagit Gud i hågen och låtit evangeliet forma samhället.

Vilken riktning Sverige och världen kommer att ta framöver avgörs av vilken grupp som med störst entusiasm löper med stafettpinnen vidare mot målet.