Inför årets Almedalsvecka fick jag ett antal inbjudningar till olika arrangemang. En av dessa stack ut lite extra: SJ berättade stolt att de som första reseföretag i världen erbjuder resenärer att visa sin tågbiljett via ett datachip i handen, och de bjöd in mig till deras monter för att få ett chip implanterat. Den inbjudan väckte obehagliga känslor, och beslutet att avstå var enkelt.
Världen idag rapporterade i måndags om ett amerikanskt företag som i går blev världens första att chippa sina anställda. De ska nu snabbare kunna öppna dörrar, logga in på datorn och sist men inte minst: köpa fika.
Det går fort nu. Poängen med den här ledaren är inte att ropa: ”Vargen kommer”. Många har genom historien velat slå fast exakt vilka konkreta personer och system olika detaljer i Uppenbarelseboken betyder. Nej, SJ är inte Antikrist, och sifforna 666 står inte inskrivna på dessa nya datachip.
Det som nu lanseras allt bredare är däremot en teknologi som i framtiden kan ge en hungrig varg fritt tillträde till fårfållan och möjliggöra den typ av totalitärt system som Uppenbarelseboken talar om. Och plötsligt står vi i en situation där vi allvarligt behöver fundera över detta. För vår generation gäller nu inte om erbjudandet kommer, utan när.
Det finns flera skäl att vara skeptisk till att ta emot ett chip i handen. Det första är allmänmänskligt. Visst kan det verka bekvämt att slippa hålla reda på en massa kort och mobilappar. Men ett chip i handen medför stora risker för integriteten. Det öppnar för oöverskådliga övervakningsmöjligheter för myndigheter, företag i det egna landet eller internationellt.
Betänk vilka politiska svallvågor som följde på IT-skandalen där Sveriges körkorts- och fordonsregister kanske kan ha läckt ut till främmande makt. Jämför det med riskerna om alltmer av våra persondata skulle läggas på ett implanterat chip, och en fientlig eller diktatorisk makt vid en större IT-attack skulle komma över långt mer personliga eller farliga uppgifter.
Att sätta in ett microchip inne i människokroppen är också ett långt större integritetsingrepp än att lagra information på servrar, telefoner eller kontokort. Ett sådant chip kan också visa var bäraren i varje stund befinner sig, och även larma om denne skulle försöka ta ut eller förstöra chipet. Ett sådant chip skulle också enkelt kunna kopplas samman med ett elektroniskt betalsystem som bankerna och handeln gärna skulle föredra framför en krånglig och dyr kontanthantering.
Saken blir förstås ännu allvarligare om vi också tror att Gud i förväg har gett oss en glimt av den yttersta tiden. Det framtida samhälle som Johannes får se i Uppenbarelseboken visar att i ändens tid kommer en obligatorisk märkning på handen att införas, ett kontrollsystem som har en direkt koppling till möjligheten att köpa och sälja, och som i förlängningen kommer att innebära att bäraren aktivt eller passivt böjer sig under den gudsfientliga makt som då kommer att styra världen. Dagens och morgondagens IT-teknik gör det nu praktiskt möjligt att genomföra ett sådant system i stor skala.
Utifrån dessa insikter är tiden nu här, där vi öppet behöver tala om att första versionen av den teknik som Uppenbarelseboken beskriver finns här. Det är därför tid för varje kristen, men också varje medborgare som vill värna den personliga integriteten, att tänka efter före. Erbjudandena om chiplösningen kommer att fortsätta vara frivilliga under en överskådlig tid, men risken är uppenbar att påtryckningarna kommer att öka. Det konkreta rådet blir därför: Säg från början ett tydligt och konsekvent nej till chippet i handen.