Nya tider formar nya strukturer av hur den kristna gemenskapen gestaltas. Genom kyrkans tvåtusen­åriga historia har anpassningsförmågan, och mångfalden av uttrycksformer, varit häpnadsväckande – från katakomber till katedraler. Det kristna ”trädet” formar ständigt nya grenar när samhällsklimatet förändras.

Hur kommer då morgondagens församling att se ut i en värld där starka globala krafter alltmer tycks vilja knyta samman världen till en enda marknadsplats med tydliga ideologiska ambitioner av det politiskt korrekta?

En spaning är att morgondagens församling mer kommer att gestaltas i ”närodlade” täta gemenskaper, där det är mer naturligt att lägga sin kraft och lojalitet, än att söka sin identitet och engagemang i större, ofta komplexa och spretiga, samfunds­kontexter.

Samfundens tid med sina överbyggnader och hierarkiska strukturer är knappast framtidens modell. Det är få som tror att morgondagens unga kristna kommer att identifiera sig med samfundsetiketter.

Även om det naturligtvis finns poänger med att samordna på nationell nivå talar mycket för att framtidens kyrka flyttar, eller tvingas flytta, tyngdpunkten till det mer enkla och lokala arbetet. Stryps myndigheternas välvilja måste man antingen backa ideologiskt eller ändra verksamhetsformer.

En annan spaning är att nätverk kommer att skapas mer horisontellt än vertikalt. Kristna från vitt skilda kyrkokontexter kommer att finna större samhörighet med varandra än med många från de egna leden. Tillbedjare finner tillbedjare.

Morgondagens unga kristna kommer att vända upp och ner på sättet att bedriva evangelisation och mission. För att vinna nya grupper för Guds rike väljer man att kliva in i den kontext man vill nå med evangeliet och identifierar sig med den utan att kompromissa med evangeliets sanningar.

Denna inkarnationsmodell, att likt Jesus bo bland dem man vill nå, behöver varken kyrkobyggnader eller verksamheter utan endast öppna hjärtan och öppna hem. Kyrkkaffet hamnar på köksbordet. Mycket talar för att det stora fokuset på att få in människor i våra kyrkobyggnader, attraktionsmodellen, inte längre kommer att spela lika stor roll i framtiden. Det allmänna prästadömet fungerar bäst där de flesta människorna rör sig mitt i vardagen. 

En sista spaning är att morgon­dagens unga kristna vill samlas till stora hängivna sammankomster, vill göra radikala missionsinsatser och vill konkret möta sociala orättvisor. Man attraheras av den förföljda kyrkans hängivenhet.

Detta är en annan sorts kristendom än den tungrodda politiserade kyrkan med sina polerade uttalanden. Den sista tidens församling, som kommer att möta Jesus vid hans ankomst, kommer att likna den första tidens kristna.