År 1930 genomfördes den sista folkräkningen i Sverige där medborgarna ombads uppge religionstillhörighet. Resultatet: endast 15 personer svarade att de var muslimer. I dag beräknas antalet muslimer vara över 800 000, det vill säga cirka åtta procent av befolkningen. Detta väcker många frågor om hur vi ska leva tillsammans. En av de senaste frågorna handlar om muslimska böneutrop.

Frågan om böneutrop har flera dimensioner som behöver analyseras.

Den första gäller religionsfriheten, ett område där Sverige historiskt inte utgör något föredöme. Vi hade statskyrka under 400 år och verklig religionsfrihet infördes i vårt land först 1951. Denna frihet måste vi noga slå vakt om, oavsett vilka religioner eller filosofier det är frågan om. Det är självklart att muslimer har rätt att uttrycka och praktisera sin tro i Sverige.

Men frågan om muslimska böne­utrop berör fler dimensioner än religionsfriheten. Muslimska böneutrop kombinerar ett antal faktorer på ett unikt sätt:

Böneutropet, adhan på arabiska, är en muslimsk bekännelse, där islams centrala budskap proklameras över ett område: Att Allah är den ende guden och att Muhammed är hans profet. Detta sker genom en fast installation som de som bor där inte kan undvika, det sker regelbundet fem gånger per dygn och det sker med hög volym – det är ingen idé med ett viskande böne­utrop. Sammantaget innebär det en volymstark institutionalisering och proklamering av islam i det offentliga rummet.

Böneutrop skiljer sig från rätten att anordna möten eller rätten att demonstrera – som muslimer förstås delar lika med alla andra – genom denna institutionaliserade proklamation av islam i det offentliga rummet. Att öppna dörren för muslimska böneutrop vore därför olyckligt för en nation som bejakar både friheten till och friheten från religion.

I Dagen (22/2) skrev den tidigare imamen Tomas Samuel om böneropets innebörd för muslimer: Det handlar om att proklamera islam över en stad: ”Man kan likna det [adhan] vid den muslimska flaggan och utropet visar att folket i staden är muslimer ... Detta bekräftar islam och proklamerar islam över landet.” 

En sådan offentlig proklamation av islam över ett land som har religionsfrihet är motsägelsefull. Muslimer som grupp har ju internt ett minst sagt ouppklarat förhållande till just religionsfriheten.

Visst kommer muslimer i olika form och färg och de är förstås inbördes mycket olika. Det finns många muslimer med starka demokratiska övertygelser och med respekt för religionsfriheten.

Men det finns också icke försumbara grupperingar inom islam, både i Sverige och internationellt, som förnekar religionsfriheten och till exempel förbjuder muslimer att lämna islam. De ständigt återkommande larmrapporterna om radikal islam i moskéer i Sverige understryker allvaret i detta.

För det 21:a århundradet är detta en av de globala ödesfrågorna: Kommer islam som helhet klara av att reformera sig själv på detta område? Kommer världens näst största religion att acceptera demokrati och verklig religionsfrihet för alla?

Fler och fler röster höjs i dag för att Sverige behöver en nationell policy för frågan om böneutrop. Frågan kommer inte att försvinna och det är en viktig fråga som behöver ett entydigt svar: Böneutrop bör inte tillåtas.