Det fanns en tid då åsiktsfrihet rådde i Svenska kyrkan och då det var fullt naturligt att präster engagerade sig politiskt, från höger till vänster. Åtskilliga har suttit i riksdagen och där gett Svenska kyrkan ett positivt ansikte. Andra har gjort sig kända som goda lokalpolitiker.
Tillsammans har de visat att Svenska kyrkan är större än partierna och rymmer människor av samma grundvärderingar som dragit olika slutsatser.
Denna viktiga öppenhet har numera förbytts i en totalitär kyrklig agenda, där de som utnyttjar sina demokratiska rättigheter att uttrycka åsikter och engagera sig i olika sammanhang riskerar att utsättas för mobbning, utfrysning och trakasserier. Ja, till och med att stå upp för kristna värden och ideal kan nu ses som oacceptabelt.
Respekten och den goda gemenskapen i kyrkan har ersatts av en tystnadskultur, där maktspråk talas och där rädslan för repressalier förlamar verksamheten. Den fria kyrkan har utvecklats till en sluten, politiskt styrd sammanslutning, där tidigare självklara värderingar ersatts av militanta vänsterståndpunkter.
Nyligen blev det känt att ärkebiskopen Antje Jackelén i ett brev läxat upp en moderat politiker som på nätet fällt en kort kommentar i samband med att kyrkomötet fattat beslut om att utreda Israel för folkrättssbrott. Jackeléns maktspråk får en god illustration av att hon skickade brevet för kännedom till partiledaren och partiledningen.
Så går det, var det tydliga hotet, för den som uttrycker ens ett uns av kritik mot Svenska kyrkan.
Huvudsakligen sker dock åsiktsförtrycket inom själva kyrkan. Åtskilliga präster har under den nya kyrkoordningen tvingats bort från sina tjänster på grund av föregivna samarbetsproblem. I många fall har samarbetsproblemen handlat om att det politiskt tillsatta kyrkorådet haft andra uppfattningar om kyrkans lära än prästen.
Några präster har råkat riktigt illa ut. Redan för tio år sedan kallades prästen Annika Borg till förhör i Stockholms domkapitel, efter anmälan av kollegan Anna-Karin Hammar, en person som starkt bidragit till den åsiktsbegränsning som nu präglar kyrkan. Under åren som gått har Annika Borg även kallats upp till ärkebiskopen, där hon kunnat konstatera att artiklar som hon skrivit och initiativ som hon varit delaktig i funnits samlade i en dossier.
Men åsiktsregistrering och åsiktsförföljelse är väl förbjudet i svensk lag?
Också prästen Helena Edholm har vittnat om de trakasserier hon utsatts för, bland annat sedan hon tillsammans med Annika Borg tog initiativ till Facebook-gruppen Mitt kors, som ett sätt att stödja förföljda kristna runt om i världen. Initiativet fick stort folkligt gensvar men ogillades av ärkebiskopen och de vänsterpolitiker som tagit kontroll över Svenska kyrkan.
En öppen folkkyrka – det var så Svenska kyrkan förr med stolthet beskrev sig, en kyrka där alla var välkomna. I dag har Svenska kyrkan stängt dörren.
Men den stängda dörrens kyrka kommer att få uppleva att många väljer att stanna utanför. Att kliva in i en kyrka som präglas av hot och åsiktsterror är inte lockande. Öppna dörren och vädra ut!