Det är verkligen uppfriskande att se alla uttryck för medmänsklighet i det Sverige som just nu lider svårt under coronaviruset. Innovationskraften är påtaglig, inte minst hos den kristna församlingen, som föredömligt mobiliserar engagemang och resurser.

Praktiska och sociala insatser för strandsatta 70-plussare är ett exempel. Församlingar streamar gudstjänster, upprättar förbönsjourer och lanserar nya offensiva initiativ för evangelisation. 

Det händer något positivt med oss i tider av skakningar. Vi prioriterar annorlunda och kärleken till våra medmänniskor blir en starkare kraft än vår rädsla och självupptagenhet.

Guds församling håller på att resa sig som en nyckelspelare i denna svåra tid. Och det är precis vad hon är, precis vad hon uppmanas att vara i 2 Krönikerboken 7:14. Där talas om ett land som drabbas av pest och hur denna bryts när ”mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land”.

Vi ser hur detta börjar ske, hur den kristna församlingen börjar röra sig i linje med detta bibliska koncept för nationell läkedom. Enligt det konceptet behöver vi som Guds folk alltså ödmjuka oss, be och söka Guds ansikte. Men inte bara det – vi behöver också omvända oss! 

Från vad då? Synd. Vilken synd? Jo, vår egen synd, våra egna ”avgudar”. Men också från den synd som Sverige – den nation som vi har andligt ansvar för – ägnat sig åt i decennier. Vi har gjort uppror mot Guds ordningar för äktenskap och sexualitet, vi har utgjutit oskyldigt blod (1,5 miljoner aborter) och därtill skapat oss ett rykte som västvärldens mest Israelfientliga nation, detta lilla land som Bibelns Gud på ett särskilt sätt kallar sitt jordiska egendomsfolk.

Vänner, vi ber till himmelens Gud att corona-pandemin ska brytas å det snaraste. Men det räcker inte. Vi behöver samtidigt omvända oss, bekänna vår synd och be att omvändelse, det som kallas väckelse, drabbar det Sverige som länge nog varit på drift bort från sina fäders Gud.

Det vore tragiskt om Sverige, efter att corona klingat av (vilket är vår innerliga bön) fortsätter sin väg i uppror mot himmelens Gud.

Så, kära syskon, vi som utgör Guds församling sitter på en nyckel. Om vi fortsätter längs den goda väg vi nu slagit in på, den väg där vi ödmjukar oss, betjänar våra medmänniskor, ber till himmelens Gud om nåd för vårt land och omvänder oss – då finns ett löfte om att han ska ”skaffa läkedom åt vårt land”.