Det finns goda skäl att problematisera våra dagars feminism. Orsaken till detta ligger inte i den klassiska definitionen av denna rörelse, som brukar formuleras som att ”kvinnor är underordnade män och detta förhållande bör ändras”.

I stället ligger den dels i de medel som används i den feministiska kampen, dels i de förändringar som har skett i definitionerna av för rörelsen centrala begrepp som kön och könsroller. Stora delar av dagens feminism förnekar till exempel att det finns biologiska eller psykologiska skillnader mellan kvinnor och män.

Men den rättmätiga problematiseringen av denna ideologiska förskjutning får inte skymma det faktum att den kvinnorörelse som nu pågår i muslimskt dominerade länder som Iran och Afghanistan är värd både våra hyllningar och vårt aktiva stöd.

Här talar vi nämligen om kvinnorörelsen i dess ursprungliga form, som i kulturer där den kvinnliga halvan av befolkningen förtrycks strävar efter sann jämlikhet mellan könen.

De personer som går i bräschen för detta förtjänar ingenting annat än applåder!