Sveriges jämställdhetsminister, Åsa Regnér (S) och utrikesminister Margot Wallström (S) presenterade nyligen regeringens inrättande av en ambassadörstjänst mot människohandel.
Tjänsten tillträddes den 16 maj av Per-Anders Sunesson, tidigare enhetschef på socialdepartementet. Enligt Regnér och Wallström ska ambassadörstjänsten vara en politisk signal till världssamfundet att Sverige som ”världens första feministiska regering” trappar upp sina insatser mot människohandel och bidrar till att jämställdhetsperspektivet blir särskilt uppmärksammat inom de internationella insatserna.
Ambassadören ska bland annat skapa ett internationellt nätverk av aktörer, och föra en dialog på hemmaplan med de svenska myndigheter och icke-statliga organisationer som arbetar med frågor som berör människohandel. Förhoppningsvis kommer den nya ambassadören att vidta en rad viktiga åtgärder både internationellt och nationellt för att motverka handel med människor.
Människohandel och trafficking utgör i dag en av de mest lukrativa verksamheterna för kriminella organisationer över hela världen. Trafficking förekommer för olika ändamål, bland annat tvångsarbete, men i Europa är människohandel för sexuella ändamål i särklass den mest utbredda formen. Enligt Europarådets rapport ”Prostitution, människohandel och modernt slaveri i Europa” utnyttjas crika 84 procent av alla offer till människohandel för sexuella ändamål. Den krisartade situationen för flyktingar har under den senaste tiden inneburit att aktörer utnyttjat ensamkommande flyktingbarn för prostitution i allt högre utsträckning, även i Sverige.
Här kommer några konkreta förslag den nya ambassadören gärna får börja arbeta med:
1. Ge offer för människohandel rätt till reflektionsperiod
I dag brister skyddet för offer för människohandel på en rad punkter, men särskilt när det gäller tillämpningen av internationella bestämmelser om brottsoffrens rätt till reflektionsperiod för återhämtning.
I mitt arbete som människorättsjurist och offentligt biträde och ombud för offer för människohandel som söker asyl i Sverige, möter jag många situationer där brottet helt har skett utomlands och gärningsmannen inte har någon koppling till Sverige, vare sig genom medborgarskap eller vistelse. Därmed saknas möjligheter att kunna åtala en eventuell gärningsman i Sverige, och åklagare och polis kan då inte heller genomföra en förundersökning angående brottet. Om brottsoffer identifieras utanför ett polisiärt ärende eller en domstolsprocess, tillämpas inte bestämmelserna om rätt till reflektionsperiod och möjlighet till tillfälligt uppehållstillstånd. Detta måste förändras.
2. Utbilda
Europarådets expertgrupp för åtgärder mot människohandel (Greta) har rekommenderat Sverige att stärka utbildningen av domare, åklagare och andra relevanta yrkesverksamma i frågan om människohandel. Även andra statliga och icke-statliga aktörer behöver utbildas. Information och utbildning behöver också nå flyktingförläggningar och elever och studenter vid skolor och högskolor, för att främja preventiva och förebyggande insatser.
3. Inrätta center och exitprogram
I Sverige är det främst aktörer i det civila samhället som är aktivt involverade i exitprogram för kvinnor som vill lämna prostitution och människohandel.
Därför vore det lämpligt att upprätta statliga centers med juridisk rådgivning, yrkesrådgivning och hälsovård för kvinnor i prostitution och erbjuda organiserade exitprogram för dem som vill lämna prostitution. Här kan den nye ambassadören förhoppningsvis spela en viktig roll.
Inrättandet av tjänsten är ett lovvärt initiativ av regeringen. Men det räcker inte att kalla sig en ”feministisk regering” eller att utse en ny ambassadör för att bekämpa människohandel på hemmaplan. Nu är det upp till bevis. Orden måste omsättas till konkret handling.