När Socialdemokraterna håller presskonferens på ett svenskt jordbruk vet man att den bortglömda landsbygden kommer att få en plötslig uppmärksamhet i nästa års valrörelse.
Det finns flera orsaker till det. En är pandemin, som avslöjat stora hål i vår krisberedskap. En annan är insikten hos andra partier att Centern förlorat eller släppt sitt grepp över landsbygden och att här finns viktiga väljarröster att slåss om.
Att Centerns under decennier viktigaste landsbygdsföreträdare, Staffan Danielsson – som Världen idag tidigare berättat om – lämnat sitt parti och engagerat sig i Kristdemokraterna, är en händelse som kommer att sätta spår i landsbygdslänet Östergötland, och sannolikt också på andra håll.
Att Socialdemokraterna nu plötsligt visar intresse för landsbygdsfrågor signalerar att också detta parti, med svag landsbygdsförankring, inser att landsbygdsrösterna kan bli avgörande i nästa val.
Landsbygden är dock viktigare än att under några månader få bli politiskt slagfält och därefter lämnas åt sitt öde. Landsbygden och dess resurser är grunden för våra liv och vår överlevnad. Senaste årens kriser har tydliggjort hur dessa resurser vanvårdats. Fram till 1990 var Sverige till stor del självförsörjande och hade en krisberedskap reglerad i lag.
Men den ”avreglering” som då härjade på många områden, och som framställdes som en stor vinst för landet, drabbade också matförsörjningen. Samhällets skyddsnät monterades ner. EU-medlemskapet innebar fri konkurrens, lägre matpriser, men samtidigt ett nytt gigantiskt regelverk av stöd och bidrag till lantbruket.
Resultatet blev en minskad livsmedelsproduktion och en stor utslagning av främst mindre jordbruk. I dag är självförsörjningsgraden endast 50 procent och Sverige skulle få betydande försörjningsproblem vid en omfattande kris.
Som vanligt ville Sverige vara bäst i klassen och utslagningen av matproduktionen drevs på hårt i det jordbruksfientliga debattklimat som utmålade landsbygdens folk som inskränkta, giriga och miljöförstörande.
Att återuppbygga den småskaliga och miljövänliga livsmedelsproduktion som en gång fanns, låter sig knappast göras. Men ett återuppbyggnadsarbete måste ske för att trygga landets livsmedelsförsörjning under goda och mindre goda perioder.
Mer pengar till vägar och bredband är naturligtvis inte betydelselöst och mycket sådant kommer att utlovas under det kommande året. Men två frågor är centrala i kommande landsbygdspolitik: respekt för landsbygdens och jordbrukets folk, samt ett målmedvetet arbete för att säkra landets tillgång på mat.