Upplysningstänkandet fick sitt genomslag för ett par hundra år sedan. Det påverkade tysk teologi under 1800-talet och man försökte anpassa teologin till upplysningens förnuftstro. Det innebar en omtolkning av kristen tro, där Bibelns auktoritet ifrågasattes och där de övernaturliga inslagen i kristna tron definierades bort, inklusive tron på jungfrufödseln och Jesu uppståndelse.

Den liberala teologin leder till ödesdigra konsekvenser på sikt. Ursprungligen var det en ambition att modernisera kristendomen och göra den rumsren i vår tid. Men på sikt gröper det ur fundamenten i hela den kristna tron. På sikt leder det till en både läromässig och moralisk relativisering.

Som jag och Micael Grenholm visar i vår bokJesus var också flykting var det liberalteologin som låg bakom att tyska kyrkan anpassade sig efter nazismen. När bibeltron och tron på de grundläggande kristna lärosatserna redan hade smulats sönder, var det enkelt att ändra om i teologin till en anpassning till nazismen.

I USA stod den stora fajten om liberalteologin under början av 1900-talet, då en rad ledande bibeltroende teologer tog upp kampen om bibeltron och publicerade skrifterna Fundamentals, för att tydligt ange vad som inte fick kompromissas bort i den kristna tron.

I Sverige har liberalteologin stegvis marscherat framåt. Den statligt styrda teologin har gett mycket draghjälp i denna riktning. Ett kraftigt motstånd och en motvikt har ända sedan 1920-talet kommit från pingströrelsen, som inte minst genom tidningen Dagen under ett antal decennier har varit en kraftfull röst mot trons och teologins uppluckring.

Gud har talat, Gud har uppenbarat sig, Guds ord är inte bara valda delar av Bibeln som passar oss – det är hela skriften som är utandad av Gud. Den är sann även i vår tids känsliga moraliska frågor. Det är kärnan i en bibeltroende kristendom.

Hur yttrar sig liberalteologin? Syndafallet och syndens allvar tonas ner, och människans godhet i sig själv betonas. Gudstron blir abstrakt. Tron på att Gud är aktivt verksam och tron på under, tecken och mirakler tonas ner, både i bibeltolkning och praxis i dag. Det medför att de grundläggande kristna lärosatserna om korset, frälsningens allvar, tron på Jesu fysiska återkomst, kristendomens unika sanningsanspråk – allt detta smulas sönder, delvis eller helt och hållet.

En annan följd blir moralens relativisering. Kompromisserna i synen på det ofödda barnets liv och en kristen äktenskapssyn är typiska exempel på denna utveckling.

I frikyrkligheten har man ofta utvecklat en teologisk pluralism för att skapa samverkan och samförstånd trots en teologisk spretighet. Det är dock förödande i längden när man kompromissar i de grundläggande sanningsfrågorna.

Kristendomen handlar till syvende och sist om att vi är fallna syndare som räddas endast av Kristus, som genom sin död och sin uppståndelse ger oss förutsättningar för ett nytt liv. Evangeliet är inte ett debattinlägg eller ett teologiskt perspektiv – det är Guds räddningsplan för världen, som inte kan förhandlas om.

Ett teologiskt seminarium som till exempel lär ut att första delen av 1 Mosebok är en gammal myt, utan historisk förankring, är präglad av liberalteologi. Bibeltroende kan inte ge stöd till en sådan verksamhet.