I osedvanligt explicita och övertydliga ordalag förklarade i veckan Ungerns premiärminister Viktor Orbán att relationerna till Sverige är ”fruktansvärt dåliga”.

Att i så föga diplomatiska ordalag beskriva huvudskälet till Ungerns fortsatta nej – utöver Turkiets likaledes negativa inställning – till ett svenskt medlemskap i Nato, är högst ovanligt EU-länder emellan. Inte minst har svenska vänsterinriktade partier som S, MP och V gärna använt Ungerns nationalkonservativa inriktning, med kristdemokratiska inslag kring familjens och kristendomens ställning, som en slagpåse.

Detta har inte sällan skett i form av svepande, ideologiskt negativa fördömanden, såväl inrikespolitiskt i Sverige som i EU-politiken.

Orbáns parti Fidesz glömmer inte heller att det var Sveriges nuvarande statsminister och vice statsminister, i rollerna som partiledare för M och KD, som för några år sedan agerade pådrivande – och framgångsrikt – i att få Fidesz ut ur den europeiska kristdemokratiska partifamiljen EPP.

Nu får allt detta sammantaget konsekvenser för Sveriges säkerhetspolitiska situation – och visar på att med Finlands mer måttfulla framtoning hade läget varit ett annat för vårt land.