Vi har sett när socialdemokraterna i flera valrörelser agerat för att stoppa ett regimskifte genom att brännmärka ett normalt valsamarbete inom oppositionen – där har ofta medierna varit pålitliga bundsförvanter. Och även denna valrörelse kan Socialdemokraterna sannolikt räkna med mediestöd som kan avgöra valutgången.

En del av valstrategin tycks vara att svärta ner och krossa kristdemokraterna och dess partiledare Ebba Busch. Det är en gammal taktik som nu dammas av, KD har under snart 70 års existens upplevt mycket av detta.

Under många år var Sverigedemokraterna det röda skynket för Socialdemokraterna. Stefan Löfven och hans statsråd, inklusive Magdalena Andersson, kunde knappast öppna munnen utan att fördömandena flödade. För detta hade de starkt stöd i stockholmsmedierna som mer eller mindre dagligen innehöll nidskriverier och beskyllningar av olika slag.

Det gick som det gick. SD kunde, trots eller på grund av attackerna, i varje valrörelse öka sin andel av väljarkåren. Nu vågar man inte fortsätta på denna framgångslinje för ett motståndarparti utan har valt att sätta SD i medieskugga. God hjälp till detta erbjuder de stora medierna som plötsligt, som om det vore samordnat, upphört med sin fixering vid Jimmie Åkesson och hans parti.

Men en fiende behövs, och efterträdaren heter Kristdemokraterna och Ebba Busch. Nu är det inte helt lätt att angripa ett parti som under ett antal år förflyttat sig i en alltmer värdeneutral riktning och i frågor som familjepolitik, äktenskap, abort och könsfrågor ligger nära Socialdemokraterna. Man får anstränga sig för att hitta angreppspunkter och det kan krävas lite fingerfärdighet. Men stockholmsredaktionerna är som vanligt behjälpliga. Förutom den klassiska taktiken att med nedsättande omdömen raljera över en kvinna som utmanar genom skärpa och intelligens, kan man erbjuda medvetna vantolkningar, hopklippta citat och felaktiga översättningar som sätter avsedd bild: en politiker och ett parti som saknar omdöme och förnuft.

I maj månad är vi endast i inledningen av valrörelsen. Det som nu skymtar är enbart skuggor av de mörka moln som ska komma, när det väloljade S-maskineriet dundrar i gång på allvar. Tjänar det något till att vädja om besinning, om att valrörelsen ska föras så att den blir en heder, och inte en skam, för demokratin? Förmodligen inte.

Återstår att se hur utfallet blir. Kommer Busch att krossas av förakt och hånfullhet? Kommer en kil slås in mellan partier i den politiska oppositionen som än en gång kan ge ett svagt socialdemokratiskt parti möjlighet att hålla sig kvar vid makten? Eller kommer Ebba Busch att gynnas av den korseld från medier och socialdemokrater som hon hamnat i? Det är inte helt otänkbart. Väljarna äger trots allt makten på valdagen.