Kalla kriget är här

Rysslands invasion i Georgien har vänt upp och ned på Sveriges säkerhetspolitiska doktriner.
Händelseförloppet var inte alls oväntat. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov varnade i slutet av förra året för att en självständighetsförklaring i Kosovo – som sedan genomfördes i februari i år – kan utlösa en kedjereaktion "på Balkan och i andra delar av världen. De som har sådana planer måste överväga konsekvenserna mycket noga".
Polens och Tjeckiens önskan om att Nato skall placera robotsköldar i deras länder ses heller inte med blida ögon av Moskva. Ryssland hotade i somras med militära motmedel om USA och Tjeckien upprättar en robotsköld nära landets gräns.
I måndags var det febril aktivitet i Sveriges riksdag och regering. Kvällen innan hade nämligen en militär källa uppgett i The Times att den ryska Östersjö-flottan kan bestyckas med kärnvapen, som ett svar på Natos missilförsvar i Polen.
Sveriges respons blev att avbryta det militära samarbetet med Ryssland som inleddes efter Sovjetimperiets fall.

I måndags dök även Frank-Walter Steinmeier, tysk s-partiledare och utrikesminister, samt förbundskansler Gerhard Schröders förre statssekreterare och en av konstruktörerna av Nord Stream-projektet, upp i Stockholm. Steinmeier, på uppdrag från Moskva... förlåt Berlin, ville ha besked hur den svenska regeringen ser på gasledningen genom Östersjön. Svenska ministrar mumlade något otydligt om eventuella miljöproblem, och bortsåg från de säkerhetspolitiska konsekvenser som gasledningen uppenbart får.
Bilden kompletterades i går av att Nordkorea, Rysslands allierade kommunistdiktatur, gick till hård attack mot Sverige. Anklagelsen som framfördes i nordkoreansk radio var, att Sverige låter sig utnyttjas för amerikanska krigsförberedelser och därför är en fiende till Demokratiska folkrepubliken Korea. Protesten kommer att delas ut som ett officiellt dokument i FN:s säkerhetsråd.

För Sveriges del, som nästan glömt varför man egentligen har en försvars- och säkerhetspolitik (vi har ju på senare tid mest sett försvarsanläggningar som arbetsmarknadspolitiska projekt för att ge jobb till landsbygden), innebär återgången till detta kyligare säkerhetspolitiska klimat ett obehagligt uppvaknande.
Fredrik Reinfeldts beslut om att avbryta Sveriges militära samarbete med Ryssland är både nödvändigt och modigt. Innan vi vet var den eskalerade konflikten tar vägen finns det helt enkelt inget annat val. Nu är det också nödvändigt att se över vilka försvarspolitiska konsekvenser de senaste veckornas händelser kommer att leda till.

Världen idag
ledarsidan@varldenidag.se