Ett land behöver inte bara en bra regering, det behöver också en bra opposition. Av flera skäl. Demokratiskt är det viktigt att det finns ett alternativ för väljarna att lägga sin röst på. Och som blåslampa kan en skicklig opposition tvinga fram skärpning hos regeringen och höja nivån på den politiska debatten.
Socialdemokraterna har, på gott och ont, utgjort den dominerande politiska kraften i Sverige sedan demokratins införande. De har del i Sveriges beundransvärda resa från fattigdom till drömbilden av ett rikt, jämlikt och tryggt välfärdsland.
Men de bär också sin del av ansvaret för sekulariseringen, nedmonteringen av familjen, normupplösningen och de senaste decenniernas segregation, gängkriminalitet och problem i skolan.
Vid en presskonferens den 27 mars meddelade partiledaren Magdalena Andersson och partisekreteraren Tobias Baudin att Socialdemokraterna behöver en uppdaterad samhällsanalys. Utgångspunkten var självkritisk.
Magdalena Andersson använde sin formulering från valrörelsen att ”Sverige ska bli mer som Sverige”, vilket innebär ett erkännande av att landet – också under Socialdemokraternas styre – har rört sig åt fel håll. 2000-talets första decennier, med socialdemokrater i regeringen under många år, har inte varit lyckosamma för Sverige. Samhällsbygget – historiskt deras starkaste gren – har fallerat.
Det står nu klart att Socialdemokraterna rör sig bort från det naiva och idealistiska omfamnandet av mångkultur. Beroendet av Miljöpartiet, Vänstern och emellanåt Centern, som det tidigare regeringsinnehavet byggde på, gäller inte i opposition. Det kan förhoppningsvis leda till en mer realistisk hållning i en mängd frågor och till en förnyad politik.
Så tillsätts det till exempel en arbetsgrupp med namnet ”Ökad samhällsgemenskap genom att vi delar ett gemensamt språk”. Det är mycket bra, även om det är 30 år försent.
Samtidigt återstår frågan om det i dagens socialdemokrati finns tillräckligt med idékraft för en förnyad samhällsanalys. Eller kommer det att stanna vid höjda skatter, höjda bidrag, mer statlig kontroll och ökat förmyndarskap? Socialdemokraterna tänker fortsatt ensidigt i termer av ”politiska lösningar” när de vill skapa ”en ny samhällsgemenskap”.
1900-talets framgångssaga hade andra förtecken än Sverige i dag. Landet hade sedan tusen år den kristna tron i ryggen, kulturen var präglad av den protestantiska arbetsetiken, kyrkan och väckelserörelserna var en viktig del av samhället och föreningslivet blomstrade. Det gör stor skillnad.