Denna vecka pågår vad Sveriges Radio kallar ”Ekot granskar LVU”. Påstådda avslöjanden om tillämpningen av Lagen om vård av unga skildras. Poängen skulle vara att flickors sexualitet ses på ”ett gammaldags sätt” då det nämns i motiveringarna i var tredje anmälan och förvaltningsrättsdom; i pojkars fall enbart en på 16.
Slutsatsen, för att följa denna medielogik, skulle då vara att lagen är fel och ”förlegad” och bygger på ”förlegade könsstereotyper”, varför den måste skrivas om och ”moderniseras”. Oklart dock vad det innebär.
Riksdagens socialutskott reagerar och kallar socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) till sig för en utfrågning. Ministern själv säger om skyddslagens tillämpning att hon är ”djupt bedrövad”.
I denna upprördhet krävs dock att våra folkvalda håller huvudet kallt. Det faktum att unga flickor i betydligt större grad utsätts för sexuellt utnyttjande och övergrepp än pojkar osynliggörs i nyhetsinslag och kommentarer. I stället görs det till en fråga om ”bristande jämställdhet”.
Helt plötsligt är det som bortblåst att en viktig och verklighetsbaserad utgångspunkt för skyddslagen LVU är just denna större utsatthet för flickor – och att även socialförvaltningar och förvaltningsdomstolar ser det.