Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Till vänster: Nazistiska Nordiska motståndsrörelsen buar ut Annie Lööf (C) under talet på Centerpartiets dag i Almedalen. Till höger: Visbys domprost Mats Hermansson, här i samband med en manifestation mot rasism och sexism 2016, arrangerad av Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet. Foto: Henrik Montgomery och Tommy Söderlund / TT

Fridstörarna i Almedalen

Ledare · Publicerad 00:00, 11 jul 2018

Almedalsveckan är i den bästa av världar en arena för fruktbärande politiska samtal och förmedling av genomtänkt information som kan nå många beslutsfattare på en gång. De stora mediereaktionerna från Almedalen har dock ofta en tendens att handla om knepiga tilltag. Så blev tyvärr fallet även i år.

Det öppna demokratiska samtalet är själva grundbulten för politikerveckan i Almedalen, men i år förstördes samtalet från två håll. Ett var väntat och kom från nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Det andra kom lika oväntat för åhörarna som för gärningsmannen – domprosten i Visby.

Nazisternas konsekvent hotfulla närvaro i Almedalen måste betraktas som en skamfläck i det öppna samhället. Mötesfriheten medger att alla röster får höras i offentligheten, även röster som föraktar det demokratiska styrelseskicket. Men när nu NMR:s syfte uppenbart var att skrämma och störa, behöver mötesfrihetens gränser diskuteras.

Mest uppmärksamhet inför NMR:s närvaro fick – inte oväntat – RFSL. Men i verkligheten var det Vänskapsförbundet Sverige-Israel som utsattes för förstörelse, hot och våld – från NMR och från extrema muslimer som dök upp hos förbundets tält. Det hotfulla agerandet från den senare gruppen – de extrema muslimerna – har medierna dock varit anmärkningsvärt tysta om.

Den andra omtalade störningsåtgärden var domprosten Mats Hermanssons klockringning, som nådde sitt syfte: att stoppa Thomas Gürs föredrag på kyrkbacken. Gürs tal var genomgående lågmält och intellektuellt redbart; han erbjöd inga enkla lösningar på integrationen i Sverige, men uttalade 9,5 teser om hur den långsiktigt kan förbättras.

Ingen som hörde föredraget kan hävda att det hade en rasistisk eller aggressiv ton; tvärtom inbjöd Gür åhörarna att efter föredraget dela synpunkter eller invändningar. Det hade varit ett perfekt tillfälle för domprost Hermansson att träda upp som en Paulus på Areopagen. I stället tog han till buller och bång, som dränkte alla möjligheter till vettigt samtal.

Hermanssons agerande var skamligt på flera sätt. Biskopen tog honom offentligt i örat, och han gjorde själv en snabb pudel och medgav att infallet var överilat. Att med höga decibel tysta en meningsmotståndare vittnar om att man saknar argument. Det är inte särskilt klädsamt av en kyrkans man att ta till maktmedel för att tysta röster som inte gillas.

Politiskt sett blir prosten Hermansson ett alltför talande exempel på den politiserade Svenska kyrkan. Aftonbladets ledarsida lyfte i går fram domprosten som ett föredöme för att han reagerade på ett innehåll som ”stred mot Svenska kyrkans värderingar”. Aha, då förstår vi. Problemet var alltså inte att ett tal med politiskt innehåll hölls i kyrkans närhet, utan att det hölls av en borgerlig debattör.

Perspektivet blir övertydligt när Domkyrkoförsamlingen bara några timmar senare bjöd in partipolitiken. Och inte bara till kyrkbacken, utan in i själva Domkyrkan. Då i ett samtal med den engagerade politikern Rossana Dinamaraca, från Vänsterpartiet.

Alla åsikter till höger om Socialdemokraterna tycks i dag betraktas som suspekta i Svenska kyrkan. Den politiska styrningen i den tidigare statskyrkan har gått förfärande långt. Det märkliga är att de inte verkar se det själva.

En makthavare måste äga ett omdöme och en karaktär som motsvarar ens position. Nazisterna i NMR stör och hotar, men de saknar politisk makt, och bör heller aldrig ges någon sådan. Domprosten Hermansson har däremot en kyrklig maktposition, samtidigt som han vandaliserar det öppna samtalet. Om Svenska kyrkan har någon råg i ryggen bör de ge Hermansson en påföljd som motsvarar missgreppets art och grad.

Det öppna demokratiska samtalet är själva grundbulten för politikerveckan i Almedalen, men i år förstördes samtalet från två håll.