Den som är satt i skuld är icke fri, så hette Göran Perssons bok om hur Sverige återfick sunda statsfinanser efter 90-talskrisen. Det är en lika enkel som självklar devis, men likafullt tycks den praktiskt svår att hålla, för både regeringar och privatpersoner.

Just nu skakar världens börser i oro för att USA i praktiken ska gå i konkurs. Politiken borde vara mogen nog att undvika sådana här situationer, men nu står vi alltså här igen.

I skrivande stund har kongressen och Vita huset ännu inte enats om hur de ska lösa knuten, där USA den 1 juni kan slå i det statliga skuldtaket och i sådant fall tvingas ställa in betalningar och lamslå världsekonomin. Givet USA:s position som världens starkaste ekonomi är det närmast otänkbart att landets ledning låter detta ske, men blotta tanken skickar skrämselhicka över hela världen.

Göran Perssons princip är inte bara finanspolitisk, utan även biblisk. Jesus förklarar att den som vill starta ett byggprojekt först behöver beräkna kostnaden för att se om den har råd att slutföra bygget. Principen kan tillämpas för alla instanser i samhället.

Privatpersoner som är alltför oansvariga med sin hushållsekonomi kan hamna i tv-programmet Lyxfällan, där experternas råd alltid är att skära ner på onödiga utgifter. Motsvarande gäller även församlingar, där pingstförsamlingen i norska Kristiansand i år tvingades sätta sitt kongresscenter i konkurs efter att ha byggt alltför kostsamma lokaler.

Att låna till stora projekt betraktar de flesta som rimligt, men det måste då finnas en verklighetskopplad plan för avbetalning. Och att låna till ren konsumtion kan få katastrofala följder.

Principen om god ekonomisk hushållning gäller också regeringar. I Sverige finns en bred politisk enighet om det statliga utgiftstak som förhindrar regeringar att sätta på spenderbyxorna och sätta nästa generation i skuld. USA har dock en värre situation. Demokraterna i Vita huset har budgeterat för väldiga statliga utgifter, och den republikanska majoriteten i kongressen kräver att dessa sänks om de ska gå med på att höja skuldtaket och därmed undvika en statskonkurs.

Republikanernas krav är i sig rimliga. USA:s statsskuld är förskräckande hög, och det är djupt oansvarigt av politiker att spendera pengar man inte har. Men det är samtidigt orimligt att Vita huset nu i princip tvingas förhandla under pistolhot.

Båda partierna bör hitta en praxis som långsiktigt vänder utvecklingen, sänker statsskulden och undviker fler sådana här situationer där det politiska spelet i Washington DC riskerar att kasta hela världen in i ekonomiskt kaos.