Det bänder och drar i kyrkan i stora frågor. En sådan rör religionsteologin och förhållandet kristen tro och världens religioner.

I föreningen Valvs nyhetsbrev, Islam och andlig vägledning ger Joel Halldorf en rapport från Pilgrims höstmöte i Linköping. Hur kommer det sig, är frågan, att det finns så stora likheter i den andliga vägledning som ges inom olika religioner? Svaret är att alla närmat sig samma verklighet. Halldorf skriver:

”Det påminner oss om att den andliga världen inte är någon konstruktion eller godtycklig berättelse, utan en verklighet. De som vandrar i detta landskap ser ofta samma sak. Det var detta som munken Thomas Merton och prästen Per Mases upptäckte i mötet med buddhism och österländsk visdom. Nu fick en kyrka full av kristna göra samma insikt i mötet med islam.”

Det är inte förvånande att det finns insikter och erfarenheter som är gemensamma för människor genom hela historien. Människan är ju skapad till Guds avbild och omgiven av en verklighet som vittnar om Gud. Att en del perspektiv kring bön, fasta och självreflektion överlappar varandra är naturligt.

Men det är heller inte förvånande att finna radikala skillnader mellan världens religioner. Utifrån kristen tro är världens religioner den fallna människans respons på den allmänna uppenbarelsen, en respons som på många sätt är felaktig och förvriden och som inte ger oss sanningen om Gud och hur vi kan bli hans barn. Den sanningen möter oss unikt i den särskilda uppenbarelsen, i Guds Ord och genom Guds Son.

Det är positivt med mötesplatser för människor med olika tro och det finns alltid anledning att lyssna till och lära av andra. Samtidigt måste också skillnaderna få komma till tals.

Jesus var sällan imponerad av religiösa personer. I samtalet med Nikodemus, en av de främsta andliga lärarna i Israel, sade han: Du måste födas på nytt. Om du inte blir född av Guds Ande kommer du inte in i Guds rike. Samma sak gäller Paulus som talar om att bli ”frälst från mörkrets välde”.

Halldorf erkänner ”skillnader i teologin och dogmatiken” men tycks låta den andliga erfarenheten få huvudrollen. Han skriver: ”I den andliga vägledningen befinner vi oss i skärningspunkten mellan spiritualitet, psykologi och teologi och här blir likheterna ofta stora.” Men de likheterna upphäver inte den grundläggande skillnaden som Jesus hävdade: ”Ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” Och han fortsatte: ”Kom till mig” (Matt 11:27-28).