Svallvågorna från USA-valet börjar lägga sig, och har nu avlösts av diskussioner om vad som kan vänta under den nya administrationen. Det finns gott om områden där USA och därmed även övriga världen står inför en osäker framtid med en helt oerfaren politiker vid namn Trump vid rodret. En oro som målats upp i svensk media sticker dock ut som märklig, men ändå rätt förutsägbar i det svenska opinionsklimatet.

Flera tyckare har hissat varningsflagg för att den nye presidenten kan nominera konservativa domare till Högsta domstolen. Trump har både före och efter valet utlovat detta, vilket också blev ett tungt argument för många av de kristna väljare som lade sin röst på den vildvuxne miljardären. Högsta domstolen har en central roll i USA:s maktutövning, och vilka som sitter där avgör mycket av landets vägval. Flera medier har skrivit att efter den varmt troende Antonin Scalias död i våras är domstolen nu helt jämn mellan liberala och konservativa krafter, och att en ny konservativ domare skulle hota de två områden som skolboken för svenska tyckare anger som viktigast att försvara: samkönade äktenskap och aborter.

Det första ämnet kan direkt avföras från dagordningen. Donald Trump har gjort klart att han inte har något emot samkönade äktenskap, så den frågan är död. Beskrivningen av en helt jämn Högsta domstol är inte heller korrekt. Anthony Kennedy är den av de nio domarna som ofta har varit tungan på vågen. Ibland har han röstat med de mer liberala domarna, ibland med de mer konservativa. I de verkligt brännande frågorna har han dock valt den liberala sidan. Så var fallet i äktenskapsfrågan, där han ifjol blev den som i praktiken avgjorde frågan till homoäktenskapens förmån. 

Att Högsta domstolen nu skulle vara i remiläge stämmer alltså inte. Snarare innebär den tomma stolen efter Scalias död att de liberala krafterna har ökat sin övervikt till 5–3. Just så blev också resultatet i somras i ett viktigt prejudicerande beslut om delstaternas plikt att erbjuda aborter, där Kennedy även här röstade med den liberala sidan. Trump skulle alltså behöva tillsätta minst två domare av mer konservativt snitt innan vågskålen skulle tippa över i annan riktning.

Att svensk tyckarelit trots denna verklighet ändå visar en så stark oro över abortfrågan säger något om vad man själv håller för viktigt. Den svenska åsiktsimperialismen riktar sin udd också mot andra länder än USA. Förra veckan hade Aktuellt ett inslag om rysk-ortodoxa kristna som vill minska de skyhöga ryska aborttalen genom mottagningar för gravida kvinnor ”som egentligen vill ta bort barnet, och här blir de övertalade att behålla det”, som reportern uppbragt beskrev saken. Den allsidiga belysning som SVT:s sändningstillstånd kräver reducerades i det uppföljande studiosamtalet till enbart en RFSU-ordförande som med liv och lust tilläts förklara för eventuellt okunniga tittare hur hemska sådana här initiativ är.

I en tid när klimatkrisen blir alltmer akut, när både USA och många andra länder skuldsatt sig upp över öronen, och när både Mellanöstern och världen lider under inbördeskrig och IS terror – då målar svenska tyckare upp bilden att det verkligt allvarliga framtidshotet är initiativ för att rädda fler ofödda barn till livet. En så förvriden retorik kan nog bara förekomma i Sverige på 2010-talet.