Från ingenstans har en mycket farlig situation uppstått i hjärtat av Europa. En konflikt mellan Serbien och utbrytarstaten Kosovo, som står under Natos beskydd, har lett till full stridsberedskap i Serbien. Bakgrunden är ett antal åtgärder från regeringen i Kosovo, riktade mot den serbiska minoriteten i norr, som känt sig hotad och upprättat barrikader.
Kriget – som är en verklighet i Europas utkant, i Ukraina – kan snart nog bli en realitet mitt i Europa, med Nato i en nyckelroll.
Första världskriget inleddes efter att den österrikiske tronföljaren mördats under ett besök i Serbien, med ett ultimatum formulerat så att Serbien skulle avvisa det. Enligt uppgifter i utländska medier har ambassadörer från den så kallade quinta-gruppen inom Nato – USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien – för några dagar sedan riktat ett ultimatum till Serbien. Är historien på väg att upprepa sig?
Serbien är sedan många år en kandidat till EU-medlemsskap men har inte vunnit inträde. Kosovo, däremot, är på väg mot EU-medlemskap. Det serbiska utanförskapet har lett till stärkta band till den gamla bundsförvanten Ryssland, vilket fjärmat landet ytterligare från Nato och EU.
En oväntad fientlighet mellan Kosovo och Serbien kan tända ett krigsbål i Europa, som riskerar att hamna i krig med ett litet, i sig obetydligt, land på den egna kontinenten, men med band till Ryssland, som får svårt att stå utanför en upptrappad krigssituation.
Läget inför 2023 är alltså extremt allvarligt och borde leda till intensiva diplomatiska ansträngningar. Men fredsförhandling, vapenstillestånd och eldupphör tycks numera vara bortglömda åtgärder för att lösa internationella konflikter. På 90-talet sände FN Carl Bildt som fredsmäklare till Serbien och dess grannländer. I dag tycks själva ordet ”fred” ha fallit ur den politiska vokabulären. Det är krig som gäller, det är vapnen som ska tala och snart nog kan det gälla Europas kärnområden.
Finns det intressen, från olika håll och av olika anledningar, att starta ännu en krigshärd? Ryssland kan ha intresse av att leda blickarna bort från Ukraina. Att minilandet Kosovo skulle söka strid med en flerdubbelt större granne verkar inte sannolikt, om inte landet hade fått försäkringar om stöd.
Sansade europeiska ledare, om sådana alltjämt existerar, måste agera och göra det skyndsamt.
Europas invånare har under året som gått tvingats förbereda sig för ett kristillstånd som för inte länge sedan framstod som helt osannolikt. Parallellt med det militära hotet lever Europa i dag under andra mörka scenarior, där ekonomi, arbetsmarknad och försörjning med energi, mat, livsviktiga industrikomponenter hotar att kollapsa. Sparkapital krymper, medborgarna klarar inte räntor och andra fasta kostnader, och risken är stor att många kommer att råka mycket illa ut.
Såväl militärt som civilt befinner sig således Europa i ett extremt utsatt läge. Liksom 1914 kan vi överrumplas av krig som vi inte sett komma. Medierna tittar åt annat håll; den explosiva situationen är därför okänd för de flesta julfirande européer.