Påskhelgen är alltid årets främsta påminnelse av hur livet kan besegra själva döden. För 2 000 år sedan såg Jesu lärjungar sin Mästare bli avrättad på dåtidens mest bestialiska sätt, och bara två dygn senare fick de personligen möta honom som uppväckt från de döda. Dessa möten förvandlade dem totalt, och resten av sina liv drevs de av att sprida det underbara budskapet att döden är övervunnen. Men uppståndelsen innebär också att fullkomlig triumf aldrig sker genom vapen och våld. Den stora segern kom i stället genom den man som frivilligt lät sig föras bort för att slaktas, allt medan han förlät sina plågare.
Det är märkligt hur dåtiden kan kasta ljus över nutiden. Stilla veckan 2016 inleddes med att islamistiska terrorister mördade oskyldiga civila i Bryssel i ett försök att genom skräck lamslå den europeiska kontinenten. Men både efter Brysseldåden och efter fjolårets attentat i Paris har folket svarat med att i stället gå ut på gator och torg och försvara det öppna samhället.
Dessa händelser blir en spegling av den första påskens drama. Där döden vill kasta en hopplöshetens skugga över allt och alla, kan livet likafullt bryta igenom i ett trotsigt svar. Jesus förklarade att mänsklighetens store fiende inte vill annat än ”stjäla, slakta och döda”. Hans eget motdrag löd: ”liv, ja, liv i överflöd”. Dessa två diametralt motsatta agendor uppenbarades på påskdagen i all sin blodighet i pakistanska Lahore. Islamistiska terrorister slog även här till mot mjuka mål. En grupp av landets redan svårt förföljda kristna hade samlats för att fira den uppståndne Herren. Mitt ibland dem slog mördarna till och dödade över 70 oskyldiga, främst kvinnor och barn.
Från den förste martyren Stefanus och ända fram till nutid har det råa och fega våldet rullat fram i ambition att utradera dem som håller fast vid Kristus. Men vet ni vad, alla mördare? Den strategin har alltid slutat i motsatsen.
Tertullianus ord om de trossyskon som fick ge sina liv på arenan i Rom gällde då, och sannolikt även på 2000-talet: Martyrernas blod är en säd. Ju mer ni mördar, ju mer ni sprider dödens ideologi, desto mer attraherade kommer människor att bli av dem som vägrar överge sin tro ens inför hotet om lidande och död. Vad är det för skatt de har? Hur får man tag i den?
Jesus förklarade återkommande att det har sitt pris att följa honom. Ibland låter han rent provocerande när han utmanar sina lärjungar: ”Var inte rädda för dem som dödar kroppen, men sedan inte kan göra något mer.” Men för den som följer Jesus är döden aldrig det totala nederlaget. Påskens budskap förkunnar att fienden, med sina verktyg av slakt och död, till slut kommer att stå som förlorare. Vi kan instämma med Paulus och i ansiktet på mördarna ropa: Du död, var är din seger?
Nu veckan efter påsk får vi hedra minnet av de kristna som gett sina liv inte bara i Lahore, utan genom historien över hela världen. Det blodbad som de islamistiska terroristerna nu utför, kan mycket väl ge rakt motsatt effekt än den eftersträvade. När denna dödens kultur visar upp sin mest ohyggliga sida, låt oss då be att mörkret därigenom ska avslöja sig självt, och att människoskarorna i stället söker och finner det överflödande liv som Jesus kom för att ge.