Den nya stormakten Kina toppar våra nyhetssidor – och det är inte goda nyheter. Varken när det gäller misstankarna mot teknikföretaget Huawei om spioneri, utbrottet av coronaviruset, Hongkongs förlorade friheter eller nu senast rapporterna om hur muslimska minoriteter utsätts för tvångssteriliseringar och tvingas göra abort.
Folkrepubliken Kina utropades av Mao på Himmelska fridens torg i Peking 1949. Tillsammans med Sovjetunionen stod Kina under 1900-talet som motpol till den fria demokratiska världen. De båda ländernas befolkningar tvingades utstå gigantiska politiska experiment när den marxistiska teorin skulle tillämpas i praktiken. Längs vägen offrades hundratals miljoner människors liv.
Sovjetunionen föll gradvis samman och upplöstes inifrån, inte minst på grund av den ekonomiska misär som planekonomin ledde till. Marxismen kunde inte leva upp till sina löften om en bättre värld utan orsakade fattigdom och förtryck.
Samma utveckling var synlig i Kina under lång tid och den kinesiska befolkningen led under Mao. Men till skillnad från Sovjet upplöstes inte Kina i ett ekonomiskt sammanbrott. De senaste decennierna har istället präglats av en häpnadsväckande ekonomisk utveckling som gjort landet till en supermakt. Det är inte svårt att låta sig imponeras av en sådan ekonomisk vändning.
Det är inte bara ekonomin allmänt som imponerar utan lika mycket teknikutvecklingen. Kina är idag en ledande nation på många områden, inte minst inom den digitala världen med artificiell intelligens. Det är en avgörande skillnad gentemot Sovjetunionen, som var framstående inom militärteknik men inte producerade någon annan teknik som omvärlden var intresserad av. Idag översvämmas vi av kinesisk teknik och kinesiska varor.
Utvecklingen från fattigdom till rikedom har skett genom en gradvis öppning av Kina i riktning mot marknadsekonomi. Vi kan glädja oss med många i den kinesiska befolkningen över ett välstånd som landet aldrig tidigare har haft. I Kina har vi ytterligare ett exempel på marknadsekonomins överlägsenhet gentemot andra ekonomiska system.
Samtidigt som det finns en ny ekonomisk frihet i Kina saknas de viktigaste friheterna: mänskliga rättigheter och demokrati, religionsfrihet och yttrandefrihet. Kina är en diktatur med en statsapparat med oinskränkt makt över medborgarna.
För det 21 århundradet är den fortsatta utvecklingen i Kina en ödesfråga. Med ett försvagat USA och ett tandlöst FN finns det inte mycket som står i vägen för Kinas maktambitioner. Situationen i Hongkong, med de nya lagarna som undergräver stadens frihet, belyser situationen.
När Storbritannien och Kina 1997 enades om Hongkongs framtid skrev man under på principen ”Ett land – två system”, vilket innebar att Hongkong skulle få behålla ett stort mått av självstyre, få behålla sitt kapitalistiska system och alla medborgerliga fri- och rättigheter i minst 50 år, det vill säga minst till 2047. Idag är den överenskommelsen historia och det har skett utan några starka internationella protester.
Nyheten om hur kvinnor i muslimska minoriteter tvångssteriliseras och tvingas till abort visar vad förtrycket innebär på ett individplan.
Sverige som en liten nation har inte mycket att sätta emot ekonomiskt eller militärt gentemot Kina. Desto viktigare då att den fria världen, med USA och EU i spetsen, fortsätter att sätta tryck på diktaturer var de än finns.
Om Hongkong faller i dag kan Taiwan stå i tur i morgon. Om muslimska kvinnor förtrycks i dag är det en annan grupp som förtrycks i morgon.