Nu måste det vara slut med smutskastningen av demokratin! Ett val har genomförts där flertalet partier delar värderingar och ligger nära varandra också i sakpolitiska frågor. Valresultatet möjliggjorde ett maktskifte, det vill säga, innebar att demokratins kraft stärktes.

Då är det obegripligt, och oacceptabelt, att detta utsätts för attacker, inte minst från pressröster som vill framstå som oberoende eller rent av borgerliga.

Under veckorna efter valet har svårigheterna och komplikationerna för en ny regering stått i mediefokus, medan möjligheterna till positiv förändring vid ett maktskifte knappast alls diskuterats. Diverse krönikörer och så kallade ”experter” har varnat för ett kommande svenskt regeringsförfall.

Tänkbara revoltörer inom Liberalerna har fått medieuppmärksamhet trots att ingen offentligt förklarat att de funderar på att rösta emot partilinjen. Det är en skev nyhetsförmedling, som lett till omfattande påtryckningskampanjer för att stjälpa valresultatet.

I den negativa propagandakampanjen har övertramp förekommit som inte borde ha släppts fram. En ledarskribent i Aftonbladet tilläts till exempel hävda att Sverige nu är en nyfascistisk stat. Då har angreppen på demokratin nått groteska nivåer.

Den som har fått talmannens uppdrag att sondera ny regering, moderatledaren Ulf Kristersson, ser ut att klara valet till statsminister. Centern lägger av allt att döma ner sina röster och därmed är saken klar. Centern, som valde att ansluta sig till vänsterblocket i valrörelsens slutskede, fick ett tydligt besked från väljarna: Det var inte vad de önskade.

Med en ny partiledare är det sannolikt att Centern återvänder till borgerligheten eller åtminstone drar sig för att fälla en borgerlig regering. Därmed kan Kristersson känna sig ganska trygg som regeringschef.

Det innebär naturligtvis inte att det inte kan uppstå sprickor i regeringsunderlaget som kan orsaka problem framöver. Sverigedemokraterna verkar inta en återhållsam attityd genom att sluta upp bakom Andreas Norlén som talman och inte villkora regeringsmedverkan för stöd till Ulf Kristersson. Men det är självklart att partiet kommer att begära en utdelning för sin valframgång och ett rejält inflytande i viktiga frågor.

Även detta hör till demokratin.

Framför allt gäller detta invandrings- och rättsfrågor. Men de uppfattningar som partiet länge har varit ensamma om omfattas nu av en riksdagsmajoritet, där Socialdemokraterna är den tunga rösten. Det blir svårt att rösta emot en stramare linje och skärpta insatser för att bekämpa den allt allvarligare gängkriminaliteten, när detta varit huvudfrågor i Socialdemokraternas valrörelse.

Läget för Ulf Kristersson är alltså i dagsläget gott. Han har också ett viktigt kapital att luta sig mot när han går vidare mot att leda landet: Han uppträdde i valrörelsen på ett balanserat och sakligt sätt, utan verbala angrepp på sina motståndare.

Det är en insats som kan ge utdelning i ett läge där gemensamt agerande och samlade insatser kan komma att behövas.