Riksdagsåret närmar sig sitt slut, liksom en mandatperiod som varit turbulent och stökig på ett för Sverige ovanligt sätt.

En omständighet är sig dock lik: den återkommande granskningen av ledamöternas avdrag och bidragsfusk, som den här våren togs upp av SVT:s Uppdrag granskning. Återigen visar det sig att ledamöter av Sveriges riksdag, med höga löner och betydande förmåner, inte drar sig för att försöka bluffa till sig extra ersättningar.

Riksdagens ledning, talman Andreas Norlén, partiernas gruppledare och förvaltningschef, måste se till att sätta stopp för dessa pågående bedrägeriförsök. Riksdagens uppgift är att förvalta medborgarnas inbetalda skatter – då måste det vara ett absolut krav att ledamöterna inte otillbörligt försöker roffa åt sig av medborgarnas pengar.

Det är dags för nolltolerans för fusk i riksdagen!

Att uppnå detta borde inte vara svårt, men av obegripliga skäl verkar viljan att sätta stopp för fusket vara svag. Talman Norlén framhåller att det är de enskilda ledamöternas ansvar. Partiföreträdare brukar hänvisa till ett krångligt regelverk. Det är den obotfärdiges förhinder. En riksdagsledamot som förväntar sig att medborgarna ska följa gällande lagstiftning måste själv kunna tolka de regler som gäller för riksdagen.

Här är ett förslag för att uppnå nolltolerans för skatte- och bidragsfusk i riksdagen:

Talmannen tillkännager att det är nolltolerans, samt att riksdagsförvaltningen kommer att göra stickprov vad gäller ledamöternas folkbokföring. Han uppdrar vidare åt partiernas ledning att dels kontrollera var deras ledamöter är folkbokförda, dels vilka avdrag de avser att göra, exempelvis vad gäller resor, så att de återkommande avslöjandena om semesterresor förklädda till riksdagsarbete kan undvikas.

Folkbokföringen är offentlig handling, och uppstår det vid en granskning frågor bör dessa ställas till berörd ledamot. Även begärd kostnadsersättning är offentlig, varför partierna har goda möjligheter att syna dessa och agera innan uppgifterna hamnar i kvällspressen eller Uppdrag granskning.

Partierna bör också klargöra att den som överbevisats om fusk med skattemedel har förverkat sin riksdagsplats och inte kommer att tillåtas ställa upp för en ny mandatperiod.

För närvarande tillämpar alla partier så kallad kandidatförsäkran, det vill säga att den som är kandidat till en förtroendepost måste skriva under ett papper där man lovar att inte avvika från partiets linje – alltså att man ska böja sig under partipiskan, en åtgärd vars rimlighet kan ifrågasättas.

Däremot borde det vara självklart att samtliga ledamöter lovar att följa de regler som gäller i arbetet som riksdagsledamöter och som skattebetalande medborgare.

Riksdagens anseende urholkas varje gång fusk och fiffel avslöjas. Det är hög tid att skärpa kraven för våra företrädare i riksdagen.