Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven, Centerpartiets partiledare Annie Lööf (C) och Liberalernas partiledare Jan Björklund (L), samt Moderaternas partiledare Ulf Kristersson. Foto: Pontus Lundahl, Anders Wiklund och Heiko Junge / TT

Dags att bestämma sig – höger eller vänster?

Ledare · Publicerad 00:00, 8 nov 2018

”Framåt!” Det var Center­partiets slogan under valrörelsen. Men det är som bekant skillnad på valrörelse och politisk vardag, på plakat och politik. Framåt är måhända en klatschig slogan, men för den som talar om behovet av ”ett nytt ledarskap” krävs mer än klatschiga slogans. Ledare behöver ibland fatta tuffa beslut. Och på onsdag har det blivit dags för både Centerpartiet och Liberalerna att bestämma sig. På onsdag är ”Framåt” inte ett av alternativen. Då handlar det i stället om höger eller vänster. Vill de två liberala partierna driva allianspolitik eller vänsterpolitik? Vill de se Ulf Kristersson eller Stefan Löfven som statsminister?

Moderaterna och Krist­demo­krater­na har redan bestämt sig för vilken politik de vill bedriva och för vilken statsminister de vill ha. De är redo att rösta. Men varken Centerpartiet eller Liberalerna vill rösta i riksdagen. De vill sondera mer. Eller mer precist: de vill att Annie Lööf ska sondera möjligheterna för Alliansen att bilda regering tillsammans med Miljöpartiet. Annie Lööf må vara sugen på statsministerposten, men det krävs knappast fler sonderingsrundor för att avgöra realismen i en sådan konstellation. Det räcker med lite vanlig lågstadiematte. Och detta trots att Sverige har åkt kana i Pisa-undersökningarna.

En regering bestående av Alliansen och Miljöpartiet skulle omfatta 159 av riksdagens mandat, men skulle ha 190 mandat emot sig. Det är helt orealistiskt att tro att vare sig Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna skulle släppa fram en sådan regering. Den skulle därmed inte ens kunna tillträda, än mindre regera. Matematiken är obarmhärtig ibland. Även på lågstadiet.

Tidigare har Centern och Liberalerna haft som ambition att förankra en alliansregering med Social­demo­kraterna. En sådan lösning skulle reda ut matematiken, men Stefan Löfven har förklarat sitt ointresse för detta. Och det känns ganska naturligt: varför skulle han vara stödhjul åt en alliansregering? Vare sig Socialdemokraterna eller Moderaterna är heller intresserade av att regera tillsammans. Och det borde trots allt krävas samtycke för att bilda regering. Det räcker inte med att Centern och Liberalerna tycker att det vore en bra lösning.

Ett ytterligare alternativ som diskuterats är att Centern och Liberalerna skulle regera tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men även en sådan lösning skulle få problem med matematiken. Tillsammans skulle de skrapa ihop 167 mandat, men ha 182 mandat emot sig. Att Moderaterna, Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna skulle stödja den är uteslutet. Återstår då Vänsterpartiet. Om de skulle stödja en sådan regering – vilket man möjligen kunde tänka sig – hade den haft majoritet i riksdagen. Men det skulle innebära att Centern och Liberalerna regerade med stöd av Vänsterpartiet. Och frågan är om det skulle kännas bra i magen för de två liberala partierna att driva vänsterpolitik. Deras väljare skulle rimligen tveka.

Låt oss konstatera: det finns en tydlig icke-socialistisk majoritet i riksdagen. 60 procent av väljarna har röstat på icke-socialistiska alternativ. Det fortsatt mest realistiska alternativet är att Moderaterna och Kristdemokraterna bildar regering. En sådan regering skulle driva allianspolitik i allt väsentligt. Sverigedemokraterna skulle tvingas bekänna färg och välja mellan allianspolitik och vänsterpolitik. Regeringen skulle förmodligen behöva skräddarsy en del förslag för att de skulle kunna passera riksdagen. Blocköverskridande överenskommelser kommer dessutom fortsatt bli nödvändiga.

Centern och Liberalerna skulle när som helst kunna fälla en sådan regering, i det fall den drev iväg i alltför konservativ – eller annan för deras del obehaglig – riktning. En sådan position borde vara attraktiv för dem. De skulle få Ulf Kristersson som statsminister, de skulle få maximal utdelning allianspolitik och de skulle ha en stark förhandlingsposition. Den enda skaven är att de riskerar att SD röstar på samma förslag som de själva. Och det verkar i sig utgöra en så hemsk tanke att allt annat blir oviktigt.

Onsdagens omröstning handlar inte om framåt eller bakåt; ett sådant val vore enkelt för de flesta. Nej, omröstningen på onsdag handlar om höger eller vänster. Den handlar om huruvida Ulf Kristersson eller Stefan Löfven ska bli statsminister. Man kan förvisso ogilla verkligheten, men man kan inte blunda för den. Det är dags för Centern och Liberalerna att sluta hänge sig åt orealistiska utsvävningar, och i stället ikläda sig ledarskap och fatta sitt beslut: vill de genomföra allianspolitik eller vänsterpolitik? De har avgörandet i sina händer.

Det är dags för Centern och Liberalerna att sluta hänge sig åt orealistiska utsvävningar, och i stället ikläda sig ledarskap och fatta sitt beslut: vill de genomföra allianspolitik eller vänsterpolitik?

Ny ”tv-skatt” kan drabba döda

Politik. Att riksdagen inför en "tv-skatt" utan att samtidigt öka kraven på public service, och som till och med kan drabba döda, väcker stark kritik. En av...

Trettio år i fängelse för ett förlorat barn

Ledare Lagstiftning Trettio år är en lång tid för den som sitter i fängelse. I Sverige är det ett straff som så gott som aldrig utdöms. Snitt-tiden i fängelse för så...

Ringrostig på engelska? Här är tipsen

Språk. Do you understand this? Bra, men du kanske känner dig lite ringrostig och upplever att din engelska har haft bättre dagar. Språkforskaren Pia...