Måttstockarna är olika i såväl media som politik. Vissa företeelser behandlas respektfullt, trots att respekten kanske inte är välförtjänt. Andra dras i smutsen, utmålas som skadliga och ska tystas. Det är svårt att se återkommande sammanfallande attacker i media och politik som en effekt av slumpen. De bär alla tecken på att vara samordnade.

Det är därför knappast en tillfällighet att svenska riksmedier fylls av kampanjer mot välfungerande och samhällsbärande kristna skolor samtidigt som det kommer politiska krav på att dessa skolor ska förbjudas. Också de oannonserade inspektionerna på kristna skolor som nu pågår och som speglades i gårdagens tidning skulle kunna vara en del av en trestegsraket: mediakampanjer, ”fristående” myndigheters agerande och de politiska förslag som med all sannolikhet är på väg.

Allehanda udda och mindre lämpliga företeelser släpps in i den svenska skolan. En extrem sexualundervisning läggs i händerna på RFSU och RFSL. Förskolebarn uppmanas att fundera över sin könstillhörighet, skolbarn informeras om brutala sexvarianter, olika ideologiska sektbeteenden som yoga och qigong lärs ut och görs till en del av skolans aktiviteter. Men den kristna tron, som format och upprätthållit det goda västerländska samhället ska dras i smutsen och motarbetas.

Det råder inte någon tvekan om att också de kristna friskolorna spelat en viktig roll, för en god undervisning, för elever som annars skulle råkat illa ut och för det integrationsarbete som politikerna inte fått att fungera. I de kristna skolorna känner barn med utländsk härkomst sig välkomna och inkluderade, här hålls mobbing bättre i schack, än på de flesta andra håll. Den kristna människosynen präglar gemenskapen. Föräldrar är nöjda, barn känner sig trygga i de kristna skolorna.

Vill man hitta förevändningar kan man dock alltid göra det. Bagateller kan blåsas upp, en ljus helhetsbild kan förvanskas till sin motsats. Därför ska Skolinspektionens agerande tas på stort allvar. Det kan mycket väl vara ett sätt att tillhandahålla underlag för politiska inskränkningar mot Sveriges kanske bäst fungerande och mest ansvarstagande skolor.

Statligt anställda är medvetna om vem de tjänar och är beroende av. Här kan det finnas en frestelse för enskilda medarbetare att vara statsmakten till lags på ett otillbörligt sätt. Vilken verklighet skolinspektörerna än mött måste vi därför räkna med att bilden snarare stäms i moll än i dur. Dags alltså att ännu en gång stå upp för de kristna skolorna.