Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.
Johannesevangeliet 13:34

Världen idag

En av MRO:s demonstrationer förra året. Foto: Samuel Teglund

Bilder synliggör det vår kultur vill mörka

Ledare · Publicerad 00:01, 5 aug 2016

En bild säger mer än tusen ord, heter det. Men ibland mäter sig inga ord i världen med kraften i en bild. En enda bild kan i vissa lägen förändra en hel världs opinionsvindar. Det lär oss inte minst historien.

Ta exemplet med Aylan från förra hösten. Den treårige pojken som flydde med sin familj från Syrien över Medelhavet. Den bräckliga båten gick sönder och Aylan drunknade, tillsammans med sin storebror och sin mamma. Hans lilla kropp spolades i land på en badstrand i den turkiska turistorten Bodrum. Bilden på Aylan spreds som en löpeld över världen. Han blev symbolen för alla de människor som fick sätta livet till på Medelhavet, på flykt bort från krigets fasor.

Det månader av statistik, artiklar, reportage och berättelser inte kunde kommunicera, lyckades denna enda bild förmedla i ett enda nu. Helt plötsligt blev nöden, och den ofattbara grymheten, verklig även för oss långt uppe i Norden och fler började engagera sig för att hjälpa. För nu handlade det inte om återkommande rubriker om ”Fler döda på Medelhavet” i diverse tidningsartiklar. Nu gällde det riktiga barn och verkliga livsöden. Livs levande treåringar drunknade i Medelhavet medan vi funderade på om vi skulle välja en 48 eller 55 tums platt-tv. En enda bild fick oss att vakna upp ur vår törnrosasömn.

I dagarna har Människorätt för ofödda (MRO) varit på turné. Organisationens syfte är att väcka opinion i abortfrågan. Därför visar de upp stora bilder på aborterade foster. Mitt ute i verkligheten. Bland flanörer och andra på gator och torg i alldeles vanliga svenska städer. Osmakligt och provocerande, tycker en del. Och visst, bilderna är verkligen osmakliga och metoden är långt ifrån den mest diplomatiska. Det går även att ifrågasätta om gator och torg är den mest lämpliga platsen för att visa upp bilderna.

De starka reaktionerna synliggör samtidigt ett uppenbart hyckleri i vår tid. Vår kultur har nämligen, under lång tid, intalat oss att en abort är helt oproblematisk ur ett etiskt perspektiv. Det som aborteras är bara en cellklump eller ett livmoderinnehåll. Men absolut inte ett barn. Varje tillstymmelse till etisk debatt tystas effektivt. ”Kvinnan har rätt till sin kropp, punkt slut”, brukar det låta.

Samtidigt, när någon visar upp en bild på ”cellklumpar och livmoderinnehåll”, slår folk bakut och menar att det riskerar att skapa skuldkänslor. Varför denna oro för skuldkänslor? Jo, därför att bilderna på så kallade cellklumpar och livmoderinnehåll är misstänkt lika barn. Barn med fingrar, huvud, ben, armar, hjärta och andra mänskliga attribut. Så orsaken till skuldkänslorna är att bilderna synliggör vad andra har försökt mörka under lång; att det är livs levande barn som får sätta livet till i varje abort. Och då handlar det inte längre bara om kvinnans kropp, utan även om barnets kropp, som riskerar att trasas sönder om en abort genomförs. Bilderna får oss att inse att det är på riktigt, ungefär som i fallet med Aylan och båtarna på Medelhavet.

Organisationen Live Action, som vi berättar om på nyhetsplats i dag, använder sig också av bildmediet. Genom att visa en fyra minuter lång film på en kirurgisk abort lyckas de få mängder av abortförespråkare att ändra sig. Det som verkar så självklart för så många - ja, rentav framställs som en mänsklig rättighet - förändras på fyra korta minuter. Hårdare än så sitter det inte. En enkel film kan förändra allt.

I vissa lägen, när vår kultur har vaggats in i en törnrosasömn, behöver vi kanske använda starka bilder och filmer för att synliggöra det andra förtränger eller mörkar. Detta trots att sådana bilder och filmer kan vara både osmakliga och framkalla skuldkänslor. Risken att framkalla skuld hos vissa får väl inte hindra oss att informera andra? Särskilt inte om informationen kan förhindra framtida dödsfall, för flyktingbarn eller ofödda barn. I vårt land är det kvinnans eget beslut om hon vill göra en abort eller inte. Men även med en sådan lagstiftning är det rimligt att ge saklig information om vad en abort innebär. I första hand bör det förstås ske personligt och inte på gator och torg. Men en bild eller en film kan i praktiken rädda livet på ett barn, som annars skulle ha mist livet i en abort. Då kanske bilder och filmer trots allt är nödvändiga.

I vissa lägen, när vår kultur har vaggats in i en törnrosasömn, behöver vi kanske använda starka bilder och filmer för att synliggöra det andra förtränger eller mörkar.

Tusen poliser till räcker inte för att hindra ungdomsbrottslighet

Ledare En ny studie från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att unga som döms för rån eller våld mot... lördag 17/4 00:10

Att förlåta betyder inte att jag säger att det som hände var okej.

Ungkrönika Jag sitter och lyssnar på min vän på andra sidan träbordet. Hon beskriver hur hennes hjärta har... lördag 17/4 00:00

KD vill förebygga brott genom stärkta familjer

Politik. Ett förstatligande av sjukvården var första prioritet när Kristdemokraternas partiledare talade på... lördag 17/4 08:00

Israel allt populärare i Europa – men håller trenden?

Israelkommentar Den framgångsrika vaccinerings­kampanjen i Israel och de förbättrade relationerna till arab­världen...
Podcasts
Följ Världen idag i sociala medier