Strider de extrema skillnaderna i elpris mellan norra och södra Sverige mot grundlagen? Ja, rimligen, om samhällets likhetsprincip ska ha något värde. Problemet är att svensk grundlag numera är underordnad EU:s lagar.
När beslut fattades i EU för elva år sedan om en gemensam energimarknad insåg inte svenska företrädare att den kunde bli ett hot mot stora delar av Sverige, där inte minst företag redan före nuvarande krissituation tyngts av höga priser som tvingat fram produktionsbegränsningar.
I dag, när hela Europa drabbats av svår energikris, befinner sig Sverige i ett läge som på avgörande sätt är värre än för de flesta andra länder i Europa.
De elområden som EU delats in i består i de flesta fall av de enskilda länderna. Länder som Tyskland och Frankrike utgör vardera ett elområde, där priset alltså är detsamma i hela landet. Dessa länder plågas förvisso hårt av sinande gas- och elimport; såväl enskilda som företag drabbas hårt, men de drabbas lika. Länderna slits inte i sär av ojämlika elpriser.
Sverige däremot har delats in i fyra olika områden, där de två norra är självförsörjande på el, medan de två södra har behov av eltillskott. När Sverige tidigare hanterade sin egen elförsörjning var detta inget problem; elen kom från norr via stora kraftledningar och skapade goda förutsättningar för enskilda och företag också i södra Sverige. Priset var i princip detsamma i hela landet.
Med den nya EU-ordningen måste områdena i söder, där större delen av befolkningen bor, i princip betala det pris som omvärlden är beredd att betala. Redan för ett år sedan var prisskillnaden mellan norr och söder så stor att energikrävande företag i södra Sverige tidvis lade ner sin produktion.
Klockan sju på tisdagen var elkostnaden i norr 41 öre per kilowattimme, och i söder 443 öre per kilowattimme – alltså mer än tio gånger högre.
Ett land kan inte leva med så ojämlika villkor för medborgare och företag. Särskilt absurt blir detta för ett land som egentligen har ett energiöverskott, som för de flesta kändes tryggt när energitillförseln sinade i övriga Europa. Också landets högste ansvarig, energiminister Khashayar Farmanbar, kände sig lugn: Det behövs inga sparåtgärder, var hans besked i slutet av sommaren, Sverige har gott om energi.
Han tycks alltså inte ha haft en aning om hur läget egentligen såg ut.
Elkrisen har blivit ett överlevnadshot mot stora delar av landet, där människor kanske tvingas överge sina bostäder och företag slå igen en, under normala omständigheter, lönsam verksamhet. Akuta och kraftfulla insatser behövs.