Gud är både tre och en. Vi tror på en Gud, som uppenbarar sig i tre personer, Fadern, Sonen och Anden. Den ende Guden är treenig. Det är inte helt lätt att förnuftsmässigt greppa distinktionerna, vi tror på en Gud som uppenbarar sig i tre personer. Det beror ju också på att Gud är så oändlig, så långt mycket större än universum. Detta universum som består av miljarder galaxer, där vår galax där vårt solsystem ingår, bara är en liten minoritet i marginalen. Hur kan vi som små människor då förstå och uppfatta Gud, så oändlig jämfört med våra ytterst begränsade perspektiv. Men denne Gud har uppenbarat sig genom skriften, och genom det skrivna ordet kan vi få en glimt av Guds person och storhet.
Vid en läsning av Bibeln kan man urskilja en arbetsfördelning mellan de tre personerna i gudomen. Anden tycks vara det verkställande organet. När Gud påtagligt uppenbarar sig och rör vid våra begränsade kroppar och sinnen, då är det Anden som är i verksamhet och rörelse. Anden är utgjuten, uttrycker Guds allestädesnärvaro. Bibeln talar om Andens frukt och Andens gåvor. Den som inte har Kristi Ande hör honom inte till. Anden ger oss liv och föder oss på nytt. När vi upplever förnyelse- och väckelsetider är det Anden som särskilt verkar. Utan dessa väckelse- och förnyelsetider skulle den kristna församlingen dö ut. Men genom den fräscha manifestationen av Anden förnyas de troende, människor upplever dramatiska omvändelser och frälsningsupplevelser och Andens nedslag märker människor för livet. Sedan den första pingstdagen har vi på ett särskilt sätt levt i Andens tidsålder.
Andens närvaro är den kristna församlingens identitet och kännetecken. Utan Andens närvaro är kyrkan död. Det är bara formalia kvar och läpparnas trosbekännelser, men livet saknas.
Det är Anden som ger glädjen i det kristna livet. Utan Anden kan vi kristna bli sura och gnälliga tråkmånsar, mycket mer uppmärksammade på mörkrets gärningar och fasor än det stora ljus som Jesus har kommit med. Utan Anden blir vi så duktiga på att tala om vad som är fel, hellre än att tala om vad som är rätt.
Anden är ständigt närvarande, det är som en källa med levande vatten i oss. Men Anden uppfyller oss också, bekläder oss med kraft, och utgjuts på ett påtagligt sätt. Dessa andliga förnyelsetider behöver den kristna kyrkan ständigt. Gud använder oftast oväntade redskap och många gånger kontroversiella redskap för att förmedla Andens förnyelse och liv till den kristna kyrkan. Detta för att fostra oss i ödmjukhet och böja oss för Guds storhet och suveränitet, han väljer och kallar vem han vill. Han utrustar och sänder vem han vill.
Andens besökelsetider beslutas inte på samfundskonferenser eller i kyrkostyrelser. Det planeras inte av mänskliga beslutsorgan. Vem beslutade om och planerade för den karismatiska väckelsen som svepte över världen under 60- och 70-talet när längtande människor i alla tänkbara sammanhang fick uppleva Andens liv och förnyelse? Vem beslutade om och planerade för den ungdomsväckelse som spreds över världen under 60- och 70-talet och som drabbade världen, och som brukar kallas för Jesusrörelsen? Vem beslutade om och planerade för den våg av Andens utgjutande som inträffade under mitten av nittiotalet och som brukar kallas för ”Toronto blessing”?
Listan kan göras lång. Detta är bara några exempel från min personliga levnadshistoria. Det viktiga är att inse att Andens besökelsetid pågår just nu, och just nu behöver vi hissa våra segel för att fångas av den Andens vind som ger kraft och rörelse åt våra personliga kristna liv och det kristna sammanhang där vi befinner oss. Vad denna nya Andens våg kommer att kallas vet vi inte än. Men vi vet att Anden är utgjuten och vill ständigt uppfylla och ge kraft åt längtande kristna.