Karin skildrar en en svart-vit världsbild, en osund demonfixering och en isolering från omvärlden där förföljelse sågs som ett tecken på att man var på rätt väg. Hon beskriver en brist på ödmjukhet och en avsaknad av ett tydligt förlåt när misstag skett. De falska anklagelser som kastades mot församlingen blev ibland en intäkt för att ge igen – tvärt emot Jesu uppmaning att välsigna och be för sina fiender.

Överdrifter har enligt Karin tonats ned och hon konstaterar att Livets Ords ledning har bett om förlåtelse, men efterlyser ändå en dialog. Ett sju timmar lyssnande samtal med den kristna skolans tidigare rektor beskrivs som en vändpunkt. Karin Fahlströms medverkan i Sektpodden är modig och värd respekt. Hennes personliga upplevelse ska tas på allvar och bidrar till en nyanserad historiebeskrivning.