De brittiska kolonierna på den amerikanska östkusten förklarade sig självständiga från den brittiska kronan 1776. Efter att ha utkämpat ett sju år långt befrielsekrig slöts 1783 fred mellan Storbritannien och den nya republiken. En ny konstitution för USA antogs 1787, vilken på många sätt var förankrad i den protestantiska politiska idétraditionen och även påverkad av upplysningstidens politiska diskussion.

Unikt med den nya staten var först och främst att den innebar det första moderna försöket att skapa en republik som omfattade ett större geografiskt område. USA var också det första fundamentala försöket att skilja kyrka och stat åt och förankra religionsfriheten i en skriven konstitution. Den amerikanska konstitutionen tillkom efter en omfattande principiell debatt och uttryckte explicit tanken på att människans rättigheter existerade som ett resultat av Guds skapelseordning. De mänskliga rättigheterna skrevs in i konstitutionen och begränsade därigenom statens makt i relation till medborgarna. Här fanns tydligt ett inflytande från både John Locke och William Penn. Monarki avvisades och makten delades både vertikalt och horisontalt genom att en federal statsorganisation tillskapades. Delstater organiserades och fick ett eget kompetensområde, vilket begränsade den nationella federala makten. På den nationella federala nivå delades makten mellan det lagstiftande organet (kongressen), det exekutiva (presidenten) och det dömande organet (högsta domstolen). Relationen mellan dem beskrevs i detalj i konstitutionen, vilken därigenom byggde in maktdelning i den nya statens struktur. Kongressens båda kamrar och presidenten valdes av folket men på olika sätt och med olika uppgifter.