Tidigare artiklar i denna serie (se faktarutan) har lett till slutsatsen att det finns ett stort behov av att ersätta dagens välfärdssystem med ett som tjänar medborgarna och inte tvärt om. Men finns det? Ja, framför näsan! Vi använder oss av det dagligen för att köpa mat, kläder, bostäder, bilar och allt annat som välfärdsstaten inte förser oss med.

I en marknadsekonomi är det först när man erbjuder andra det de efterfrågar och är villiga att betala för som man kommer att göra sig förtjänt av intäkter så att det går att bedriva en verksamhet. Information om priset gör att var och en kan bedöma om det motsvarar värdet av de egenskaper man söker eller inte. Att utbudet måste anpassas till efterfrågan är därmed garanten för att rätt saker produceras.

När rätt saker produceras uppstår ett överskott, en vinst. Det är själva beviset för att man har gjort rätt sak. När andra entreprenörer ser att det finns en vinst i att erbjuda en vara eller tjänst så kommer de också att vilja göra samma sak.

Konkurrensen medför att vinsten kommer att minska för att till slut försvinna. Då måste man utveckla det man erbjuder för att återigen kunna göra vinst. Detta är själva mekanismen och drivkraften i en marknadsekonomi.

Marknadsekonomin har därmed utveckling och innovation utifrån kundbehoven som livsförutsättning. Utan det kan marknaden inte leva vidare. Marknadsekonomin är därför också det mest demokratiska systemet eftersom det är köparna som väljer bland flera aktörer och därför också styr utbudet och vem som ska göra vinst. Dina pengar, ditt val, din makt. Inte minst viktig är ”the power of goodbye” – makten att välja bort.

Inom politiskt styrda verksamheter finns vare sig prismekanismen som gör det möjligt att avgöra om kostnaden motsvarar ditt behov eller konkurrensen som både garanterar att du får lägsta pris och att en kontinuerlig utveckling sker som ökar värdet för dig.

Du har varken makt att välja eller att välja bort. Passar det inte blir du utan. Så länge politiken styr villkoren för verksamheten och den är skattefinansierad spelar det ingen större roll om du kan välja mellan olika utförare – det är inte detsamma som att ha konsumentmakt.

Vad välfärdssystemet ska erbjuda och till vem kan den enskilde delvis rösta om i de allmänna valen vart fjärde år. Men från politikens sida är det då helt andra drivkrafter som styr än den enskilde medborgarens bästa: Att få folkopinionens gunst, vinna val och utöva makt.

Den enskilde medborgarens behov kommer aldrig att kunna hanteras av politiken. Därför bör beslut som har med den enskildes välfärd att göra inte heller hanteras av politiken. Genom att ge politiken makten över välfärden bakbinder medborgarna sig själva utan att se att det kommer att leda till brist på allt det de själva annars skulle prioritera och värdera.

För att skydda medborgarna från att kaptiveras av politiken krävs därför ett lagstadgat skydd. Inte bara i den allmänna lagstiftningen som regeringen kan ändra genom ett klubbslag i riksdagen, utan i grundlagen. Där bör det framgå inom vilka områden politiken får verka, vad som får beskattas, på vilka grunder, i vilken grad och vad skatterna får användas till.

Detta är den första förutsättningen för ett system på medborgarnas villkor. Några sådana gränser för politiken finns inte i den svenska grundlagen i dag vilket gör att dörren står öppen för ett samhälle där politiken tar över alltmer av den enskildes beslut.

Den andra förutsättningen handlar om finansieringen. Om man utgår från beskattningen in­nan välfärden politiserades i Sverige skulle det innebära en skattekvot på 10 procent i stället för de senaste decenniernas 45 procent. En minskning med närmare 4/5.

Det innebär att skatten på arbete skulle kunna sänkas med motsvarande. Ett hushåll med två genomsnittliga arbetarinkomster skulle då betala närmare 400 000 kronor mindre i skatt på arbete under ett år.

En del av dessa frigjorda medel skulle kunna fonderas på liknande sätt som ett pensionssparande i premiepensionssystemet, det vill säga pengarna ägs och förvaltas av individen eller hushållet och inte av staten. Staten kan dock fortfarande tillhandahålla infrastrukturen.

Tillgångarna sparas och kan växa för att användas när hushållet anser det finns någon välfärdsutgift det vill prioritera och kan då använda dessa medel för att köpa olika former av vård, utbildning och omsorg. Sparformen bör även kunna användas som försörjning vid arbetslöshet eller sjukdom och för att spara till pensionen.

Kort sagt skulle detta egna men obligatoriska sparande i kombination med en försäkring mot höga kostnader vid individuella händelser ersätta varje behov av offentliga välfärdssystem liksom myndighetsbaserade kontrollsystem för utbetalningar.

I ett samhälle där medborgarna styr valen med sina egna pengar kommer olika aktörer att uppstå för att tillgodose medborgarnas behov av välfärd. Kristna samfund, ideella organisationer och stiftelser har historiskt varit framträdande vad gäller vård, utbildning och omsorg.

Välfärdsstaten har trängt tillbaka sådana aktörer och samhället har därmed gått miste om mångfalden av olika typer av välfärd för olika behov liksom tillgängligheten på det lokala planet.

Den viktigaste faktorn för en god levnadsstandard är att ha en inkomst. Med lägre skatter blir det billigare att anställa vilket kommer att innebära att fler jobb blir tillgängliga, även sådana som tidigare inte varit lönsamma. Helt nya branscher kommer att uppstå kring välfärdssektorn och servicesektorn.

Man får också behålla avsevärt mer av sin inkomst samtidigt som det blir billigare att köpa varor och tjänster vilket gör att man får mer för sin inkomst. Det gör det också möjligt att spara mer och inte behöva konsumera hela sin inkomst efter skatt.

Ökat sparande skapar förutsättningar för ökade investeringar i samhället vilket i sig är en förutsättning för att utvecklingen kan finansieras. Allt detta bidrar till en ökad självförsörjning i befolkningen, utan behov av politiska beslut och allmänna skattemedel.

Förvisso, det kommer att bli många friställda politiker på olika nivåer i samhället. Frågan är om det kommer vara någon annan än de själva som sörjer den utvecklingen. Kanske kommer någon av humanitära skäl att erbjuda dem omskolning – för nu behöver de göra något som folk frivilligt är beredda att betala för med egna pengar.

Fotnot: Se Hotspots program med Anders Bergeskog om hur Sverige blev ett högskatteland på varldenidagplay.se