Det finns en rolig formulering i historikern Kim Salomons bok Rebeller i takt med tiden. Salomon konstaterar att de idealister som låg bakom kamporganet Vietnambulletinen inte kunde publicera ett recept på asiatisk mat utan att blanda in revolutionen.

Tidsandan på 1970-talet präglades av tankesättet att allting är politik. Inom Svenska kyrkan uppstod politisk bibelläsning, politiska psalmer, politisk liturgi, politisk diakoni och så vidare.

Ett för det öppna, demokratiska samhället viktigt område som hittills inte har belysts av 68-forskningen i samma grad som är fallet med massmedierna, universiteten och kyrkorna utgörs av biblioteken. De publikationer som tar ett grepp på biblioteken i utopins och det sociala engagemangets tidevarv är så gott som uteslutande skrivna av till åren komna aktivister.

Graden av självförhärligande blir därefter.

Som historiker med intresse för arvet efter 1968 ställs jag i samband med föreläsningar återkommande inför frågor som: ”Vilken betydelse har det långa -68 (alltså, de långtgående konsekvenserna) i dag?”, ”Vilka uttryck för arvet kan vi se inom till exempel universitet, kyrkor och bibliotek?” När det gäller de senare offentliga rummen har jag och en kollega sökt spåra de senaste årens omdiskuterade fall av urvalscensur på svenska folkbibliotek till synsätt formade under det röda decenniet.

På amerikansk botten bryter kring mitten av 1960-talet fram synsätt på bibliotekarieyrket och biblioteksinstitutionen som kan karakteriseras som aktivistiska. En ny, ung och arg generation studenter och bibliotekarier ville göra upp med det förment inåtvända biblioteket. Klassiska yrkesetiska riktlinjer som neutralitet, objektivitet och likabehandling ifrågasattes. Det liberala biblioteket blev ett negativt uttryck.

I Sverige går den 1969 grundade, ännu livaktiga, socialistiska professionsföreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) i spetsen för en politiserad syn på institutionen. Aktivister tillhörande BiS deklarerade stridslystet på 1970-talet att föreningen inte intresserar sig för biblioteksverksamhet som sådan, utan för hur biblioteken ska kunna användas som plattformar för en förestående socialistisk samhällsomvandling.

Utvecklingen är densamma i våra nordiska grannländer. Danska biblioteksforskare har sålunda konstaterat att idealet om bibliotek för alla under vänsterradikalismens era ersattes av tanken på att dessa offentliga rum finns till för att tjäna de förtrycktas intressen. Vid denna tidpunkt låg fokus på proletariatet, i dag snarare på invandrare, sexuella minoriteter och andra föregivet marginaliserade grupper.

Den röda tråden i det politiska bibliotekets historia består i en grundmurad motvilja mot att biblioteken ska tillhandahålla vissa former av böcker som låntagarna efterfrågar. På 1970-talet stormade BiS mot massmarknadslitteraturen och andra former av med kapitalistisk förljugenhet förknippade publikationer.

De senaste decennierna har framför allt sorteringen av invandringskritiska böcker stått i fokus. Justitieombudsmannen har i ett antal skarpa yttranden påpekat att bibliotekspersonal inte har rätt att med hemmasnickrade värdegrunder och mänskliga rättigheter som argument bryta mot svensk grundlag och Bibliotekslagen.

Som professor Roger Blomgren och jag visar i en artikel i Nordisk Kulturpolitisk Tidskrift (2/2020) har debattörer i BiS-sfären också ifrågasatt tillgängliggörandet av väckelsekristen litteratur. Detta med argumentet att muslimska biblioteksanvändare skulle kunna känna sig kränkta av sådana böcker.

En tredje kategori skrifter som har blivit föremål för censurdiskussioner är påstått maccarthyistiska, antikommunistiska pamfletter.

I en av de debatter som har förts i anslutning till utspel om att förhindra låntagare från att få tillgång till så kallat ideologiskt förkastlig litteratur konstaterade riksdagsman Hans Wallmark (M) att det är särskilt illavarslande när dylika åsikter framförs av representanter för en yrkeskår som borde se som sitt kall att värna den fria tillgången till information.

Bibliotekarier som påtar sig rollen att uppfostra låntagarna till givna ideologiska synsätt har trätt över till fel sida av gränsen mellan professionsetisk autonomi och politisk aktivism.

Fotnot: Se Hotspots program med Johan Sundeen om aktivismen på biblioteken här