Jag ska tacka dig i evighet för det du har gjort. Inför dina trogna ska jag hoppas på ditt namn, för det är gott.
Psaltaren 52:11

Världen idag

Ny tv-serie utgör okristlig klappjakt på nedgrävd man

Den av åklagare och journalister iscensatta offentliga skenrättegången räknar nu, med Robert Gustafssons hjälp, in lyteskomedin bland sina verktyg. Johan Sundeen skriver om Netflixserien ”Den osannolike mördaren”.

Kultur · Publicerad 06:00, 30 nov 2021

In genom dörren till försäkringsbolagets reception rasar en man med ett tydligt bäst före-datum stämplat i pannan. Det rör sig om en fumlig, gubbtöntigt klädd gestalt som varit ute och ”druckit middag”.

Med suverän mimik, kroppsliga konster och skickligt bruk av en komikers övriga register har Robert Gustafsson bjudit mig på många goda skratt. Men under hans gestaltning av den framlidne Stig Engström – Skandiamannen – i Netflixserien ”Den osannolike mördaren” fastnar flinen i halsen.

Reaktionen riktar sig mot underhållningsindustrins cyniska deltagande i stämplingen av en död man och dennes efterlevande.

I den stora Netflix­satsningen bjuder svenskt kulturliv på talrika prov ur sitt fördomsregister. Moderatstyrda kommuner, internatskolor och kärlekslösa överklassföräldrar – inget kort är för slitet för att spelas ut.

Stig Engström framställs som en person utan varje försonande karaktärsdrag. Han skriker, han super, han ljuger, han förnedrar sin hustru och han förhärligar oavbrutet sig själv.

Den av åklagaren Krister Petersson i presskonferensens form iscensatta, och alltjämt pågående, offentliga skenrättegången räknar, nu med Robert Gustafssons hjälp, in lyteskomedin bland sina verktyg.

Hånflabben på den andres bekostnad gäller inte bara en eventuell mördare utan hela det sociala och politiska sammanhang som denne ingick i. Lönnfeta, konjakspimplande, bridgespelande och vapenfixerade Täby­borgare ställs fram att begapas. Den rika förorten bebos i serien av den sortens människor som regelmässigt beter sig som svin mot alla som befinner sig längre ner på statusstegen än de själva.

Motpolen i detta banala ond/god-drama utgörs av Filterfantomen, journalisten som satte den dubbelspelande Engström på plats med sådan skicklighet att hans sak blev svenska statens. Därmed blir demonjakten i tv-rutan också till flera timmars obetald reklam för ett magasin i desperat behov av läsare.

Hela de senaste årens bidrag till det olösta Palme­traumat är sorgligt förutsägbart. På samma sätt som Engström har en oumbärlig roll att spela i manuskriptet om de dryga vuxenmobbarna i de dyra Täby­villorna, behövde svenska staten, S-partiet, massmedierna och underhållningsindustrin Skandiamannen.

Äntligen kunde decennier av fiaskon städas undan, äntligen hade nationen en man att klandra den legendomsusade ledarens nesliga död för.

På DN Debatt (26/11) skriver bland andra administratören för Palme­mords­arkivet, Mattias Kressmark: ”Det är förkastligt att en person som med stor sannolikhet varit närvarande på mordplatsen kort efter dådet har misstolkats bara för att polis och åklagare inte lyckats finna gärningsmannen.”

Kressmark med fler presenterar i sin artikel 15 uppgifter som talar emot att Stig Engström var den som avlossade skotten.

Huruvida Skandiamannen mördade Olof Palme eller ej har jag personligen ingen närmare uppfattning om. Vad jag vänder mig emot är att myndigheter, medier och underhållningsindustri i armkrok med varandra utfärdar en postum, evighetsgiltig dom över en man som saknar varje möjlighet att försvara sig själv.

Här sker en juridisk, politisk och kommersiell exploatering av en i jorden nedgrävd människa. Det är osmakligt och okristligt.

Med den pilsnerfilmslike gestalt som Robert Gustafsson sminkats till lockar Netflix tittarmiljonerna till en typ av skampåle som är lika signifikativ för 2020-talets Sverige, som Anckarströms var väl ägnad att plåga en kungamördare av 1790-talets snitt vid.

När Stig Engström i en scen i ”Den osannolike mördaren” – till överklassmobbens jubelrop – i present mottar en T-shirt med en nidbild av Palme som motiv, förmedlas det budskap som delar av den svenska pressen trummat in i många år: Var och en kritiker av det svenska världssamvetet ska känna sig medskyldig till skotten på Sveavägen.

En bättre mördare än den försupne, koleriske och sossehatande moderaten Stig Engström kunde stora delar av svensk offentlighet inte gärna ha önskat sig. ”Honom ska vi ha!”

Reaktionen riktar sig mot underhållningsindustrins cyniska deltagande i stämplingen av en död man och dennes efterlevande.

Statens agerande kring pandemin ännu i dunkel

Ledare Den långa coronavågen har nu gått över i en ny fas. Folkhälsomyndigheten med flera berättade i... lördag 22/1 00:10

Spritfester och högt energipris

Ledare Att Storbritanniens premiärminister Boris Johnson vid flera tillfällen bjudit in sina medarbetare... lördag 22/1 00:00

Här tas inte Guds ord för givet

Missionsglimten Solen bränner och det blåser lite damm från de torra, sandiga områdena omkring mig. Men jag är... lördag 22/1 00:00

Finns det hopp om äktenskapet efter att min fru var otrogen?

Familjefrågan För cirka fyra månader sedan berättade min fru att hon varit otrogen med en man på jobbet när de... lördag 22/1 00:00

Frälsningen kommer från judarna

Andakt. Förintelsedagens bibelord: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni... lördag 22/1 05:00
E-tidning
Tidningen kommer ut tisdag–lördag. Fredags- och lördagsutgåvorna publiceras endast digitalt.
Senaste magasinen
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier