Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.
Johannesevangeliet 1:16

Världen idag

Ett beredskapslager av böcker för nuet och vägledning framåt

Genom massmedias rapportering från Rysslands krig i Ukraina översköljs vi av ord, så många att vi inte bara tröttas utan också kan bli än mer stressade och ängsliga. Självfallet är det viktigt att hålla sig informerad om vad som sker, men just nu behöver vi också orden som är avsedda för eftertanke, skriver Gunnar Hyltén-Cavallius.

Kultur · Publicerad 05:00, 16 mar 2022

I tider av stark oro i världen lär vi oss att se över och förbättra vårt beredskapsförråd. Men människan lever inte allenast av bröd. Insidan får inte glömmas. I detta sammanhang handlar det om orden – tankarnas och föreställningarnas klädedräkt.

Jag plockade fram den ryske nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyns lilla Självbiografi och Nobelföreläsning i litteratur 1970 (1972). Det visade sig att särskilt Nobelföreläsningen kunde användas som en nyckel och inspirationskälla för att börja organisera ett litet beredskapslager av böcker i akt och mening att söka förstå händelseförlopp och vägen framåt.   

Solsjenitsyn pekar på att konsten och litteraturen är ”den enda ersättaren för en erfarenhet vi inte själva har gjort”. Men vad förmår litteraturen mot det skoningslösa våldet? Nobelpristagaren, med sina såriga minnen från lägeråren i Sovjetunionens Gulagarkipelag, diskuterar saken.

Våldet kan inte verka ensamt, yttrar han, det är sammanflätat med lögnen. Men författarna och konstnärerna har möjlighet att besegra lögnen. ”Mycket i världen kan lögnen motstå – bara inte konsten”, skriver han, och fortsätter: ”Och knappt har lögnen skingrats förrän våldet avslöjar sig i sin vidriga nakenhet – och våldet faller orkeslöst.”

Solsjenitsyn uppmanar att lämna rädsla och bekvämlighet och gå ut i strid. Så kommer ett citat, skrivet i versaler, som blivit berömt: ”ETT ENDA SANNINGSORD UPPVÄGER HELA VÄRLDEN.”

Vi behöver både värdefulla faktaböcker och god skönlitteratur. Ibland har det bland väckelsekristna funnits en avog inställning till skönlitterauren – romaner, noveller, lyrik. Men kanske är detta i huvudsak en övervunnen fas?

Någon har uttryckt det så här: Skönlitteraturen är facklitteratur om människor.

Jag vill här lyfta fram en liten samling böcker som jag menar är nyttiga just i dessa mörka dagar. Urvalet är personligt; andra väljer säkerligen på ett annat sätt.

Professorn i historia Kristian Gerner publicerade 2011 studien Ryssland: En europisk civilisationshistoria. I sin forskning har han specialiserat sig på Öst- och Centraleuropa. Hans syfte är att teckna en bild av Ryssland som en del av Europa med begreppet modernisering i fonden.

Här får läsaren en både bred och djup skildring av landet och historien med särskilt fokus på det senaste seklet.

Gerner påminner om en grundläggande kontinuitet i den ryska historien. ”Denna kontinuitet består i de ryska härskarnas oförtröttliga strävan att Ryssland ska accepteras som en fullvärdig medlem av den civiliserade världen och erkännas som en jämlike av i tur och ordning nordmännen, de bysantinska kejsarna, tyskarna, fransmännen, britterna och nordamerikanerna.”

År 1991 upplöstes Sovjetunionen. Det hade då existerats som stat i sjuttio år. Blev det ett avbrott i historieutvecklingen, eller fördes arv vidare in i den nya situationen, in i den Ryska federationen?

Författaren diskuterar saken ingående. Det här är av stort värde, då läsare försöker få grepp om eventuellt bakomliggande skäl till Rysslands angrepp på Ukraina. I sitt tal till nationen den 26 april 2005 hävdade president Vladimir Putin att Sovjetunionens sammanbrott ”var den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet”.

Gerner menar att Putins strävan är att återupprätta Sovjetunionen men nu under namnet Ryssland.    

Skönlitteraturen har den fördelen att den kan skildra något på ytan, medan undertexten – författarens egentliga ärende – kan vara något helt annat. Är framställningen av tillräckligt god kvalitet, förstår läsaren vad som åsyftas.

Vilhelm Moberg var i slutet av 1930-talet sysselsatt med ett stort självbiografiskt romanprojekt, som skulle få titeln Soldat med brutet gevär. Författaren syftar i boktiteln på sin egen pacifistiska åskådning.

Men när så Hitler­tyskland med militärmakt gick in i sina grannländer, och Sovjetunionen anföll Finland, lade Moberg bokprojektet åt sidan. Nu tog han i stället itu med en helt annan bok. Och här var pacifismen inte längre aktuell. Moberg kunde inte tiga.

Den enastående romanen Rid i natt! (1941) handlar om de självägande bönderna i Brändebols by i Värend 1650 och deras dilemma efter att ha fått orimliga krav från den nådige herren och överstelöjtnanten Bartold Klewen på Ubbetorps sätesgård, av börd tysk.

Det är uppenbart att författaren tänker på de nazistiska övergreppen i Europa och kraven på underkastelse. Byamännen faller till föga för övermakten och vandrar bort för att bli trälar på sätesgården. Men Ragnar Svedje, romanens centralgestal, vägrar att foga sig. Han vet sig ha rätten på sin sida. Poeten Gabriel Jönsson sade i en recension: ”Det rungar i bröstet när man läst Rid i natt!

Under 1948 färdigställde den brittiske författaren George Orwell en roman i vars titel han kastade om de två sista siffrorna i varande årtal . Även om inte alla har läst romanen 1984, så känner många till uttryck därifrån, såsom ”Storebror ser dig” och partiets valspråk ”Krig är fred – Frihet är slaveri – Okunnighet är styrka”.

Boken är en så kallad dystopi, en framtidsskildring om en skrämmande science fiction-värld. I denna verklighet råder en konstant övervakning, indoktrinering och historierevisionism.

Wikipedia menar att Orwell baserat sin roman på Sovjetunionen och dess dåvarande diktator Josef Stalin. Annars är bokens huvudperson den alldaglige tjänstemannen Winston Smith, som i sitt arbete med att skriva om ”felskrivna” artiklar börjar tvivla på partiet.

Inte heller denna bok har mist sin aktualitet.

Så vill jag komma med följande två kompletteringar till ovanstående korta lista. De bägge böcker som nu väljs in i ett beredskapslager måste bli Bibeln och andaktsboken framför andra i vårt folks historia: Den svenska psalmboken.

Om betydelsen av den förra säkert talar för sig själv, bör något sägas om den senare. Psalmerna i psalmboken kan både sjungas och läsas. Många av dem är både kära och slitstarka.

Dessutom innehåller ju denna bok så mycket annat; den är i sig själv ett helt litet bibliotek. Här möter vi texterna för kyrkoårets helgdagar, liksom ”En liten bönbok” och Luthers ”Lilla katekesen”.   

Sammanfattningsvis: Ord är viktiga, ja, livsnödvändiga, inte minst i en tid av oro och mörker. Men som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj yttrade i ett av sina första framträdanden under kriget: Ljuset kommer att vinna över mörkret.  

Tillsammans med kristna trossyskon i öst och väst ropar vi med orden i den gamla Jesusbönen: ”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över oss, syndare.”

Ett enda sanningsord uppväger hela världen.

Sverige sticker ut i Europa – 60 personer ihjälskjutna i år

Skjutningar. En man i 20-årsåldern blev under söndagskvällen den sjunde personen att skjutas ihjäl i Södertälje... tisdag 6/12 15:00

Enkla bedjare – inte bara teologer – kan tolka Bibeln

Ledare I den ständigt pågående, och nödvändiga, debatten om vad som är sann och sund kristen livsstil... tisdag 6/12 00:10

Intern strid i partiet Nyans – grundaren utmanas

Politik. Partiet Nyans skakas av en intern strid, bara några månader efter att man vunnit fullmäktigemandat... tisdag 6/12 14:00

Jesuscentrerad predikan av ny ärkebiskop

Ledare Inom den svenska kristenheten ställer nog många frågan ifall det gick att skönja en ny ton i... tisdag 6/12 00:00