Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.
Johannesevangeliet 13:34

Världen idag

Tolv romaner, nio essäsamlingar, flera akademiska böcker och avhandlingar, mångtaliga artiklar, redigeringar av ett flertal antologier, lyrik, psalmer – samt facklitteratur inom ledarskap. Christian Braw har hunnit producera mycket. (Här i samband med sin 70-årsdag). Foto: Suvad Mrkonjic/TT

Christian Braw – en kristen röst mitt i svenskt kulturliv

Christian Braw har varit aktiv som författare i över femtio år. Genom hans författarskap går en djupgående reflektion över vad det är att vara människa och samhällsvarelse, utifrån ett självklart och fundamentalt kristet perspektiv, skriver Anders Gerdmar i sitt vänporträtt över Christian Braw.

Kultur · Publicerad 11:00, 8 okt 2020

Inte många författare i en generation skriver tolv romaner, nio essäsamlingar, flera akademiska böcker och avhandlingar och ett stort antal vetenskapliga artiklar. Lägg till allt detta också ett nog oräkneligt antal tidnings- och tidskriftartiklar, recensioner, samt redigeringar av ett flertal antologier, lyrik, psalmer – samt facklitteratur inom ledarskap.

Detta sker inte heller i skymundan, utan mitt i kulturliv, kyrka och akademi i Sverige och Östersjöländerna.

Men det som är mest intressant är inte volymen, bredden eller mångfalden, utan det faktum att genom detta författarskap går en djupgående reflektion över vad det är att vara människa och samhällsvarelse, utifrån ett självklart och fundamentalt kristet perspektiv.

För det är ironiskt att det i detta västerland som – oavsett vad modernismens förespråkare säger är grundat på en kristen kultur – finns så få kristna tänkare som förmår att i djup och bredd sträcka sig utanför kyrkans murar, utan att svika den.

Christian Braw har varit aktiv som författare i över femtio år. Redan strax efter militärtjänsten utkom hans första roman, Resa i tjänsten, 1969. Pseudonymen F J Nordstedt dolde dock Braws identitet i ytterligare ett antal år, tills det blev känt att denne originelle författare var en ovanligt ung, men ändå förvånande mogen, teolog från Lund.

Att han hade förmågan att skriva kanske inte förvånade, son till tidningsprofilerna Lars och Kaj Braw och bror till Japanjournalisten Monica Braw som han är. Även flera av Christian och Karin Braws barn är skickliga skribenter.

Debutåret ljöd Braws stämma som en ton från en annan värld. Vänsterperspektivet hade 1968 med full kraft slagit igenom i kulturliv och studentvärld, och Christian nämner själv att även i hans hem kunde man till exempel uttala sig positivt om Sovjetunionen.

Mot bakgrund av bland annat denna totalitära vänsterideologi, men också nazismen, utvecklar Braw en kulturkritik som är grundad i den västliga kyrkans augustinska tradition och bygger på en kristen människosyn.

Trots bredden i Braws författarskap är det ett verk som sticker ut: trilogin om släkten Sehnsucht, som med sina sammanlagt 800 sidor beskriver ett hamburgskt köpmanshus nedgång och fall (det finns nog en anspelning på Manns Buddenbrooks, men olikheterna är stora). Trilogin är utgiven på det ledande Bonniers förlag och beskriver olika livsöden utan att dölja det svåra – men slutar i hopp.

Romanerna beskriver huvudpersonens, Heinrich Sehnsuchts, väg från den optimistiska och stolta tyska merkantilismen strax före första världskriget, genom de kommande årtiondenas vedermödor, till nazismens nederlag och kommunismens seger.

Eposet har flera bottnar. Det är en fascinerande berättelse om Sehnsuchts öden och äventyr, från livet i den tyska kolonin Samoa, genom bland annat kamp mot Spartakistupproret och åren som godsförvaltare på Sauerhof under och efter Nazitiden.

Samtidigt personifierar Sehnsucht Tyskland, och dess öde är hans och familjens öde.

Men den ännu större berättelsen handlar om människans värdighet och vad Braw tecknar som den enda vägen. Idealismen är omänsklig i sin ambition att göra om människan. Men medan ideologierna och maktambitionerna utkämpar sin kamp, som lägger den tyska civilisationen i aska, möter vi den helgonlika Syster Käthe, som visar på den enda vägen: offret, människans värdighet och godheten; ”det verkar som livet får sitt värde, först när det är ett liv för andra”.

Här ljuder ett grundackord som har sitt ursprung i och sin inspiration från Golgata. Braws romankonst bygger här på djup och bred kunskap om tysk historia och kultur, men lyckas samtidigt väva samman detta med en berättelse som berör djupa stråk i mänsklig existens.

Bonniers presenterar Braw som ”en av de främsta bland yngre författare, med en originalitet och tankekraft som gett honom uppskattning även på håll där hans åsikter inte stämmer med mönstret”. En sådan röst kan inte nog uppskattas även i rådande svenskt kulturklimat. Och det gäller fortfarande.

Docenten vid Åbo Akademi har också en ansenlig vetenskaplig produktion. Doktors­avhandlingen ”Bücher im Staube” (Böcker i dammet) handlar om den lutherske teologen Johann Arndt och hans förhållande till mystiken. Tematiken lutherdom, med dess teologiska grund i Augustinus teologi, pietism och mystik, återkommer bland annat i Den stora vändningen (Artos).

Bland de mångskiftande essäerna återfinns flera pärlor, dels artikeln om Henric Schartau, som delvis ger en ny bild av den store själasörjaren. Intellektuell klarhet förenades där med unik andlig fingertoppskänsla, men mest förvånande är passusen om Schartau som människa, med ”ring i örat, färggranna kläder med knäbyxor, halskrås, röda strumpeband samt skor med silverspännen”.

Som teolog står Braw med båda fötterna i augustinsk västlig tradition, och ett återkommande drag är inte bara tro och mystik utan den intellektuella förståelsen, som på intet sätt strider mot tron.

Men i grunden är Christian Braws identitet nog prästens och kyrkomannens, som med prästgården som bas engagerar sig både i kultur, akademi och kyrka. Som sådan anknyter han till ”prästgårdsteologer” som Gunnar Rosendal och Bo Giertz.

Braws arbetssätt har likheter med dessas. Giertz förenar handfast pastoral praxis med genialt skönlitterärt skrivande – men det Braw särskilt lyfter fram hos biskopen, och som präglat dennes prästgärning, är hävdandet av sanningsfrågan i den kyrkliga förnyelsen.

Men också undren i Lourdes fascinerar honom i den tidiga essäsamlingen I kampen.

En människa är aldrig summan av olika inflytanden, men hos Christian Braw finns såväl rötterna i kyrkans långa tradition som ett fokus på det personliga fromhetslivet och troheten mot det nära sammanhanget, människorna, församlingen, och det är bara där man kan göra teologi.

Det som gör Christian Braw till en viktig röst i svenskt och europeiskt kulturliv (flera verk är översatta till finska eller estniska och Braw skriver mitt i ett stort västeuropeiskt sammanhang) är dock varken den ovanliga bredden, lärdomen, eller den flinka men känsliga pennan. Vad än någon myra må säga, så kan hans produktion inte annat än imponera i omfattning och halt.

Det viktigaste är Braws djupaste angelägenhet: att visa hur människan blir vad hon är ämnad att vara genom Kristi människoblivande i hennes hjärta. Och frukten av detta är alltid offret, det som reser människor och kulturer ur askan.

Men i grunden är Christian Braws identitet nog prästens och kyrkomannens, som med prästgården som bas engagerar sig både i kultur, akademi och kyrka.

Inflytelserik fransk filosof anklagas för pedofili i ny bok

Frankrike. Var den franska filosofen Michel Foucault, som är känd för sina reflektioner kring maktstrukturer... söndag 11/4 12:00

Renhetskultur är något helt annat än hederskultur

Ledare De senaste månaderna har man från flera håll försökt att kleta begreppet ”hederskultur” på Sveriges... lördag 10/4 00:00

Allt färre amerikaner är kyrkligt aktiva

USA. Antalet amerikaner som är medlemmar i någon kyrka, synagoga eller moské blir allt färre, enligt en... lördag 10/4 16:00
E-tidning
Senaste magasinen
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier