Kampen mot våldet måste föras i hemmet

Namninsamlingarna och protestmötena verkade inte hjälpa. Våldet tog inte intryck, om nu någon räknat med det. Våldet är förvisso en ond och farlig kraft, men det är inte en kraft som lyssnar på vädjanden eller låter sig bevekas av tårar. Det är inte en kraft som lyder order, som försvinner därför att någon grupp kräver att våldet ska försvinna.
Att hålla våld, barbari och brutalitet stången är en uppgift som kräver långt mer än så, det är en ständigt pågående beredskap där alla människor måste vara engagerade. Våldet kan bara betvingas genom en målmedveten och kraftfull beslutsamhet, som ges stöd genom uppfostran, normbildning i skolan, en tydlig samhällsmoral som återspeglas i livsstil, lagstiftning och mänskligt umgänge.

Våld är en extrem yttring av själviskhet och egoism. För att bekämpa våldet måste egoismen, självupptagenheten och självtillräckligheten bekämpas. Medmänniskans väl måste ställas i centrum. Det är långt mer krävande än att skriva på protestlistan, men till skillnad från protesten kan det ge resultat, kanske inte direkt men på lite längre sikt. Ska våldet kunna hejdas måste vi börja nu.
En läsare som hela livet varit engagerad i söndagsskolan ringde och berättade om en nyckelring som för några decennier sedan delades ut bland barn och unga. Den var av rött läder och på det stod i guldbokstäver: Ärlighet varar längst! Samma motto fanns alltid på förstasidan till en tidning som många unga pojkar läste i min ungdom, Rekordmagasinet. Ärlighet varar längst. När får vi se det på kvällstidningarnas förstasidor?
Att ständigt möta ett sådant påstående i vardagen påverkar. Ärlighet varar längst. Det kan låta trivialt men är genialt. Budskap som det formade tidigare generationer till ansvarstagande och hederlighet. Idag skulle det sannolikt uppfattas som komiskt eller löjligt De måste återupprättas om våldet och barbariets explosion ska kunna brytas.

På en gammal skolplansch som jag köpt på auktion för många år sedan visas en bild från ett klassrum och från en skolgård. Texten lyder: Var ärlig i lek och arbete. Gör alltid ditt bästa. En sådan uppmaning ger en ung människa en positiv förväntan. Den ger henne också en identitet och ett värde. Du kan själv bestämma din livsväg och din framtid, du kan välja ont eller gott..
Kampen mot våldet börjar i hemmet, den kan inte börja någon annanstans. Den centrala frågan blir: på vilket sätt har våra hem förlorat kraften att motverka våldet, att leda de unga på en positiv och ansvarskännande framtidsväg? Debatten i Sverige som alltjämt och kanske ännu mer med en ny borgerlig regering, handlar om hur medborgarna ska fås att arbeta ännu mer och vara borta ännu mer från sina hem och sina barn, måste göra helt om. Vi måste ställa frågan: har vi råd att tvinga föräldrar att arbeta i den omfattning som nu sker? Har vi råd att inte stimulera dem att ägna sig åt fostran och vägledning av de egna barnen?
Det finns två kurvor som löper nästan parallellt i svensk statistik, det är kurvan över mödrars förvärvsarbete och kurvan över ungdomsbrottslighet. Någon gång måste vi på allvar fråga om det finns ett samband. Det är nu, när vi håller på att fångas av våldets spiral, som den frågan måste ställas.