En juninatt 1957 i Karlskrona, när näktergalen sjöng som allra vackrast enligt hans mor Anna, kom Lennart Sacrédeus till världen. På den tiden var familjen bosatt i Ronneby, där han växte upp i ett prästhem.
– Vid fyllda fem år flyttade vi över länsgränsen, gamla riksgränsen, till Torsås i Kalmar län, berättar han.
På lekplatsen blev Lennart retad för att fadern, Alfons, var präst. Senare har han insett att detta bidrog till att han i ung ålder tog ställning för en personlig kristen tro.
– Jag bejakade det jag lärt mig i söndagsskolan. Att det finns en god Gud att lita på tog jag till mitt hjärta.
I ungdomen talade Lennart vid en del kristna möten, men kände där och då att han inte skulle vandra i sin fars fotspår vad gällde yrkesvalet.
– Jag är ju intresserad av att diskutera och tyckte även att jag hade för liten livserfarenhet, säger han.
Nästan fyra decennier senare har den cirkeln dock slutits.
– Sedan oktober 2017 predikar jag, med biskopens tillstånd, som veniat i snitt en gång i månaden i olika kyrkor här i Dalarna. Liksom alla andra har jag i livet fått möta glädje men också blivit tilltufsad, och mött sorg och bekymmer, så nu har jag mer att bidra med.
En svår tragedi i Lennarts liv inträffade när han var i tjugoårsåldern.
– Min största supporter, mor, dog i sviterna av en svår trafikolycka. Innan hon förlorade medvetandet skrev hon små lappar, där hon frågade om hur hennes medpassagerare mådde samt orden ”alla är så snälla”.
Tiden som stipendiat i amerikanska Michigan, läsåret 1974–75, blev en berikande tid.
– I USA fick jag möta olika kyrkotraditioner, vilket ökade min förståelse för ekumenik.
Väl tillbaka i Sverige engagerade sig Lennart i Kyrkans ungdom och kom med i dess nationella ledning. Åren 1978–84 ägnades åt studier i Lund och Lennart blev gymnasielärare. Dessutom började han frilansa inom skrivande journalistik och har genom åren arbetat för flera kristna tidningar, men även för lokala medier såsom Barometern, Östra Småland samt Skånska Dagbladet.
Sedan 2011 är Lennart Sacrédeus frekvent nyhetskommentator i utrikesfrågor i Världen idag.
– En otrolig förmån. Kristen press är viktig, säger han.
Under 1980-talet deltog Lennart även i Växjö stifts ungdomsarbete med att hjälpa förtryckta kristna bakom Östeuropas järnridå.
– I det engagemanget träffade jag Birgitta från Vetlanda, numera min hustru. Vi ledde resor till Polen, dåvarande DDR och Sovjetunionen, vilket även sammanföll med mitt intresse för journalistik, berättar han.
– En hel del frilansreportage hanns med, bland annat från Nordirland, påvebesöket på Wembley i London 1982 med närbildsfoto på Johannes Paulus II, kristen frihetskamp i Östeuropa och Lutherska världsförbundet i Budapest.
Lennart Sacrédeus är dock mest känd för sin mångåriga gärning inom politiken. Just nu ersätter han sjukskrivne Lars Adaktusson som riksdagsledamot för Kristdemokraterna, men är annars ordförande för kommunfullmäktige i Mora, där familjen är bosatt sedan Lennart och Birgitta gifte sig 1986.
Bland uppdragen kan nämnas att han blev inkryssad i riksdagen (2006–2010) och Europaparlamentet (1999–2004) samt varit med i Svenska kyrkans ledning (2006–2013).
Att verka inom politiken är inte alltid smärtfritt. Ibland handlar det om att klara av dagen för att sedan hämta ny kraft genom att umgås med Gud under aftonbönen, betonar Lennart.
– En del kanske ser mig som värdekonservativ och gammalmodig. ”Värdekonservativ” är för övrigt ett ord som jag gillar, tillägger han och påpekar att det står för att bejaka vissa eviga värden.
Lennart Sacrédeus ser inte på sin 65-årsdag som övergång till en lugnare tillvaro. För närvarande är han tjänstledig som gymnasielärare och i övrigt avvaktar han kommande valresultat.
– Tysklands förre kristdemokratiske förbundskansler Konrad Adenauer är sedan länge min förebild. Hans viktigaste roll som samhällsbyggare kom i hög ålder. Om jag blir fortsatt välsignad med krafter och förtroende står jag till fortsatt förfogande, säger han.