Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona.
Jakobs brev 1:12

Världen idag

Ingrid, 100 år, vittnar om att Jesus bär även i rådande tid

På frågan hur hon upplever den nuvarande isoleringen, svarar Ingrid Agurén:

– Jag längtar givetvis efter barnen, och det kan kännas svårt ibland. Men hela världen är ju drabbad, ska jag sitta och morra då? Nej, jag har Jesus med mig. Han är min store hjälpare!

Jubilar · Publicerad 14:00, 8 sep 2020

En kylig sensommardag, träffar Världen idag Ingrid Agurén i den vackra rosenträdgården Rosariet i Jönköping. Trädgården ligger granne med Ingrids hem, Lindgårdens äldreboende. Vi sätter oss ner för att prata om hennes liv.

Fadern, Emil Åkerström, växte upp i en familj med åtta syskon. Alla tillhörde Baptistkyrkan, utom han. När Emil var 25 år blev hans mor sjuk i lunginflammation.

– Han åkte för att träffa henne, och när han skulle gå tog hon hans hand och sade: ”Emil, jag vill möta dig i himlen!” berättar Ingrid.

– Det tog förstås. Men det hände ingenting den gången, fortsätter hon.

Emil flyttade till Stocka i Hälsingland. Dit kom även en ung, brinnande evangelist som fick hela samhället på fötter.

– Det var fullt på mötena, och många människor blev frälsta, berättar Ingrid.

En dag stod Emil uppe på en brädhög på sågen där han arbetade. När han tittade upp mot himlen, såg han plötsligt en bild med texten: ”Den som förnekar mig inför människor, honom ska också jag förneka en dag inför min Fader.”

Emil gick till kyrkan, böjde knä och lämnade sig till Jesus.

– Pappa grät så att det var en pöl av tårar på golvet, berättar Ingrid.

Ingrid själv blev frälst på ett stugmöte när hon var 12 år. Vid nästa möte blev hon andedöpt.

– Jag hade inte bett om andedopet och blev nästan rädd, men evangelisten Olle förklarade vad som hade hänt.

Fjorton dagar senare döptes Ingrid i den nybyggda kyrkan Betania.

Ingrid har arbetat mycket och inte legat på latsidan. Redan som 12-åring blev hon upplärd som växeltelefonist, något hon arbetade med i tre år.

När hon var 16 år fick hon plats hos en familj i Hudiksvall.

– Det var låst när jag kom dit första gången, men det fanns en nyckel så att jag kunde gå in. I skafferiet fanns fisk och potatis, samt en lapp där det stod att jag skulle ha maten färdig när mannen kom hem klockan 12, minns Ingrid.

Hon visste inte om hon skulle koka potatisen med eller utan skal.

– Till slut skalade jag den, och mannen blev så glad och sade att det var det bästa på hela dagen, säger Ingrid och skrattar.

Ingrid började sällskapa med bondpojken Knut, men eftersom hon inte kunde tänka sig att bli bondhustru, gjorde hon slut.

– Knut sörjde något gräsligt över det, säger Ingrid.

Så under en midsommarkonferens i Stocka kom Knut dit, uppklädd i hatt och överrock. Han hade via en släkting fått plats som byggnadsförman. Knut sade till Ingrid: ”Nu släpper jag dig inte mer, så till jul ska vi förlova oss.”

Paret gifte sig i augusti 1940. Bara fyra dagar efter vigseln fick Knut en inkallelseorder till Malmö.

– Det var svårt. Knut kunde ha åkt hem på permission om han ville, men vi hade inte råd, berättar Ingrid.

Några år senare utbildade sig Ingrid till sömnadslärare på Tillskärarakademin i Stockholm. Vid ett tillfälle skulle hon stå inför handledare och en okänd grupp människor och undervisa. Ingrid ropade till Jesus om hjälp, och efteråt fick hon frågan om hon undervisat länge. När hon svarade att hon aldrig gjort något liknande, kunde de inte tro det; de var så imponerade.

Knut och Ingrid fick 27 lyckliga år tillsammans. Därefter dog Knut i en tragisk jaktolycka i Tyskland.

– Då gick kraften ur mig. Nu för tiden får man ju både psykologer och allt möjligt till hjälp om något tragiskt händer, men då brydde sig nästan ingen om änkan som var ensam med fyra barn.

– Det var fruktansvärt, men jag gav inte upp! tillägger hon.

Ett par av Ingrids vänner hörde av sig, utan att veta om varandra, och sade att de upplevde att hon skulle sälja huset och byta miljö. Ingrid gjorde slag i saken och flyttade till Jönköping.

Efter en tid köpte hon en stor villa med 12 rum för att bli familjevårdare, vilket innebar att hon tog emot 12 patienter som led av psykisk ohälsa och som var färdigbehandlade men behövde fortsatt vård inom ett hems väggar.

– Det var mycket jobb. Till slut talade min son Bosse med mig och sade att jag inte kunde fortsätta på samma sätt – han var rädd att jag skulle gå in i väggen.

Hon fick hjälp en period, men valde till slut att ändå sälja huset. Det visade sig att en änka var intresserad och att hon kunde fortsätta ta hand om några av patienterna, dock inte alla eftersom det krävde en hel del arbete.

Därmed hade Ingrid fem patienter kvar som behövde plats, så hon köpte en stor gammal läkarvilla.

– Den var flott till tusen! Mina vänner tänkte kanske att jag inte var riktigt klok, skrockar Ingrid.

– Men jag fick ett skapligt pris eftersom det äldre paret som bodde där inte orkade med att ta hand om huset längre.

Ingrid gjorde om det till hotell. Rummen inreddes i olika färger och hade frottéhanddukar från Pelle Vävare. Hotellet blev mycket fint.

Nu fattades bara gäster, men Ingrid ville inte annonsera på vanligt sätt.

– Jag gick runt i köket och bad Jesus ge mig rätt människor. Då hörde jag en röst som manade mig att ringa de stora företagen, berättar hon.

Ingrid gjorde så och fick napp hos alla stora fabriker, bland annat Husqvarna. Även regementet A6 hakade på. De var tacksamma för den lugna miljön, eftersom dans och vin gjorde det svårt att kunna sova ordentligt på de stora hotellen.

När Ingrid hade varit änka i tio år återvände hon hem efter ett julfirande hos barnen. Hon ville inte vara ensam under Trettonde­dags­helgen, och bestämde sig för att ha bjudning.

En av vännerna ringde under veckan och frågade om hon inte skulle bjuda änkemannen Lennart Agurén också. Ingrid tyckte inte att det var passande att hon som änka skulle bjuda in honom.

– Jag sade bestämt att om du vill bjuda med honom är han välkommen, men jag bjuder honom inte.

Lennart tackade ja till inbjudan, blev kär i Ingrid och hon i honom. Paret träffades på Trettonde­dags­afton och gifte sig redan första april.

– Det gick undan! Barnen var med på vigseln och sedan levde vi lyckliga, även vi i 27 år, säger Ingrid.

– Vi har haft ett rikt liv med många resor, både i Europa och i USA.

Ja, Ingrid har haft ett rikt liv. Även om ögon, smak och känsel inte är vad de varit, så märks det var hon har sin trygghet.

På frågan hur hon upplever den nuvarande isoleringen, svarar hon:

– Jag längtar givetvis efter barnen, och det kan kännas svårt ibland. Men hela världen är ju drabbad, ska jag sitta och morra då? Nej, jag har Jesus med mig, han är min store hjälpare!

Nu för tiden får man ju ... hjälp om något tragiskt händer, men då brydde sig nästan ingen om änkan som var ensam med fyra barn.

Ingrid Agurén

Födelsedag: den 9 september.

Bor: Lindgårdens äldreboende, Jönköping.

Familj: Fyra barn, nio barnbarn, barnbarnsbarn.

Avkoppling: Läser mycket. Men det ska vara verklighetsbaserat, om sådant som verkligen har hänt och om Guds folk.

Firar: Med familjen.

Önskar mig: Ingenting! Jag har vad jag behöver.

Infiltration mest effektivt mot religion

Ledare Mitt i högsommaren släpptes de nya resultaten från världens största undersökning av människors... lördag 19/9 00:00
E-tidning
Senaste magasinen

Ingenting kunde stoppa ungdomarnas lovsångsfest

Ung. “Vi vill ge dig ära, ära ...”, hördes på långa vägar från den välfyllda Torpladan, sensommaren...