President Trumps ”Århundradets avtal” är återigen aktuellt, och även om ingen i skrivande stund vet exakt vad det innehåller, är flertalet rapporter överens om följande punkter. Planen talar om en israelisk annektering av Jordandalen och de flesta bosättningarna, och Israels annektering av Jerusalem sanktioneras.
Av allt att döma innehåller planen även upprättandet av en palestinsk stat. Rapporterna säger dessutom att planen bygger på att om inte allt godkänns, så faller allt.
Många israeler säger att Israel bör acceptera planen, men på den ideologiska högersidan är man starkt emot att erkänna en palestinsk stat.
Israel och judarna har historiskt sett accepterat de smulor som det internationella samfundet har funnit för gott att ge dem. Från Theodor Herzl, via mandattiden och FN:s delningsförslag om tillbakadragande från territorier de har vunnit i försvarskrig, och Osloavtalets upprättande av ett palestinskt självstyre (PA), har de godtagit nationernas order.
Det är först under Trump som Osloparadigmen – som skulle leda till en palestinsk stat i hela Judéen och Samarien (Västbanken) – ifrågasätts internationellt. Men märkligt nog verkar det alltså som om Trumps plan bevarar tanken på en sådan stat – om än i miniatyrform.
Idén om en palestinsk stat är byggd på falska premisser. Från början var denna tanke en politiskt motiverad konstruktion med målet att tillfredsställa arabiska och muslimska intressen. Dessa intressen är inte först och främst pro-palestinska utan anti-israeliska.
Den humanitära faktorn vid upprättandet av en palestinsk stat som i dag lyfts fram – och som är verklig, men bäst kan lösas på andra sätt – var ingen viktig omständighet när kravet om en sådan stat uppstod. Och när det gäller den nationella faktorn, tanken på ett historiskt palestinskt folk med en egen identitet, så är den uppdiktad i ett försök att legitimera den föreslagna staten.
Upprättandet av en palestinsk stat är alltså ingen historisk eller moralisk nödvändighet och korrigerar ingen historisk orättfärdighet.
Trumps plan är naturligtvis även politiskt motiverad (inte minst tidpunkten för dess publicering), men i motsats till tanken på en palestinsk stat är stora delar av planen byggd på en solid historisk plattform, och den korrigerar en historisk orättfärdighet mot det judiska folket. Inte mindre viktigt: Trumps plan har på lång sikt en mycket större potential att skapa fred i regionen än upprättandet av en palestinsk stat i hela Judéen och Samarien har.
Israel har historiskt sett godtagit – om än motvilligt – världssamfundets påbud. Men det kommer en tid när Israel själva måste bestämma vad man anser är rätt och vad som är nödvändigt för dess egen säkerhet. Nu står Israel återigen i ett vägskäl: acceptera och få amerikansk uppbackning för kanske 70 procent av det man önskar sig, eller riskera att inte få något eftersom man inte kan riskera upprättandet av en palestinsk stat.
Det är inte min uppgift att diktera israelernas respons på Trumps plan, men om de väljer att förkasta förslaget på en palestinsk stat finns det mer än nog argument för att försvara detta.